Draftafton

Nu är tiden kommen för lagen att bygga om. ikväll är det draft night och klubbarna slåss om talanger som deklarerat sig som NBA redo. Anthony Davies är favorit för att bli draftad först, ett val som inte alltid är lika självklart.

Ett stort hopp som aldrig lyckades leverera. Det är aldrig lätt att veta naturligtvis - men lätt att vara efterklok.

Hört talas om Vince Carter, Dirk Nowitzki och Paul Pierce? Naturligtvis har du det. Alla dessa duktiga spelare var en del avdraften 1998 och de blev alla valda efter Michael Olowokandi. Clippers kan med facit i hand antagligen bara kräkas över sitt misstag.

Anthony davis verkar vara en skön prick. Han kör med ett unibrow och har redan trademarkat flera citat som nämner detta. Fear the brow! Ingen annan ska tjäna pengar på min talang är hans motto.

2012 NBA Mästare

Jag känner knappt igen honom. Men det är nog även första gången på många år som jag ser Dwayne Wade le på en bild.

Grattis Udonis Haslem, Mike Miller, Dwayne Wade och Mario Chalmers. Hårt arbete och sann klubblojalitet lönar sig alltid i längden.

Wade har tidigare vunnit en titel med Miami och då, likt nu, beror det till viss del på spelarens egen attraktionskraft. Då bestämde sig Shaquille O'Neal att gå till Miami och bli lagkamrat med den unge supertalangen. Shaq var ej längre önskad i Lakers, till viss del av interna stridigheter men även på grund av att klubben inte vann NBA titeln.

I mer modern tid har Wade lyckats få Lebron James och Chris Bosh att ansluta sig till hans lag. Dessa två spelare har lämnat bakom sig två lag som kippar efter andan i botten av serietabellerna. James förde sitt Cleveland hela vägen till NBA-final ett år. Bosh lyfte ett Toronto till slutspel ett flertal gånger. Gemensamt är att båda spelarna var pjäserna kring vilka Cavs och Raptors byggde sina lag. Deras kontrakt gick ut sommaren 2010 och under pompa och ståt gick båda spelarna till Miami och James lovade "En ring för varje finger" (och det översätts till 8 stycken, tummarna är tydligen inte fingrar). Miami gick till final förra året där de föll mot veteranerna i Dallas som i många år varit ett bra lag som inte lyckats gå hela vägen. Många satte i halsen efter denna kollaps och många pekade på James som den som underpresterade. I år var det en mer hårdhudad James som kom till NBA finalen, han har vikt ner sig för sista gången. Tredje gången gillt gick det vägen för honom.

Men jag är ju lite bitter över hur de tog sig hit. Det är lättare att acceptera att en veteranspelare ger sig chansen att vinna i ett bättre lag. Såsom Ray Allen, exempelvis, gjorde då han gick till Boston efter att ha spenderat alla sina bästa år i Seattle. Miamis nyförvärv krossade varje baskethjärta i Cleveland och Toronto samtidigt som de drog på sig missnöje från alla andra sanna fans till sporten (utom kanske just Miamis då).

Vill passa på att flika in med vad den store Michael Jordan sa om påhittet då spelarna gick till Miami. "If you can't beat them, don't join them.". För MJ, och dussintals andra spelare som jämförs bland tidernas bästa, fanns aldrig det alternativet på kartan. Att bli lagkamrat med dem du försöker visa dig bättre än.

Magic Johnson var Lakers,
Jordan var Bulls,
Larry Bird var Boston,
John Stockton var Utah

Lebron James är han som hjälpte Dwayne Wade vinna ett mästerskap.

Mörker

3-1

Hatgubbe

Mitt i det rasande finalspelet tänkte jag komma med ett "hatgubbe" inlägg.
En hatgubbe kommer från serieformen och kan tilldelas en bild man direkt känner avsky inför. Ett instinktivt hat det vill säga.
Nej, det är inte Lebron James eller Mike Miller, även om Miller snart förtjänar en plats i mitt arkiv på grund av sin otroligt sunkiga framtoning. Jag skulle rekommendera en klippning till herr Miller om jag befann mig någonstans i närheten av Miami, USA.

Men, dagens hatgubbe tilldelas istället Mario Chalmers. Här har vi en kille jag inte klarar av, någon som får min kropp att vrida sig i onaturliga positioner när han befinner sig på planen. Detta är inte på grund av hans utseende, utan istället för att jag inte litar på honom. Det är svårt att sätta fingret på problemet, men jag tror helt enkelt han är en skitstövel, milt sagt.

Hatgubbe

 

 

 

Han är en fejkare och en snackare. Problemet är att han spelat väldigt bra under detta slutspel, men detta är egentligen bara något som häller bensin på min eld. Att han spelar bra är inget som gör att jag gillar honom bättre, som till exempel i fallet med Lebron.
Nej, i detta fall får det mig endast att känna mer avsky för honom och hela hans lag. Det finns en attityd där bakom som jag inte kan beskriva med ord just nu, men jag vet att det är en sort jag inte gillar.
Det kan många gånger vara fel att hata, och detta inlägg kanske är orättvist och elakt mot Chalmers, men ändå, jag gillar honom inte.

Hettan

För mig är årets NBA final verkligen en fråga om det goda mot det onda. Miami är de onda i form av att i stort sett alla deras spelare har hittat dit på suspekt väg och av en enda anledning, att vinna ett mästerskap. Vad är det för fel med att vinna då? Tänker du kanske. Inget. Men spelare som Chris Bosh och Lebron James var spelare i sina absolut bästa år som Toronto och Cleveland byggde sina lag kring - lag som efter att de lämnat fortfarande inte hämtat sig efter dessa avbräck.

Sen tycks det vara så att alla free agents i första hand går till Miami om Heat kan tänka sig att signa dem. Här pratar vi om framstående rollspelare som Shane Battier eller Ronny Turiaf som antagligen kunde få betydligt fler minuter och bättre lön i andra lag. Det är klart att en spelare vill ansluta sig till ett lag som har chans på totalsegern, men det känns alltid mer bittert när de väljer Miami än låt oss säga Spurs, Boston eller Lakers.

Lebron James gör sin tredje visit till finalen. Han tog sitt Cleveland dit 2007 men trodde antagligen inte att han kunde vinna där. Om du inte kan slå dina motståndare så kan du ju alltid gå med i deras lag istället.

Det räckte inte hela vägen förra året för Miami, i år var de mitt förhandstips. Men de har fortfarande inte någon bra center eller point guard. Mario Chalmers gör jobbet ok, men han känns mer som shooting guard - startar jämsides Dwayne Wade. Nu ligger de under ett noll mot de goda. Varför är Oklahoma de goda då? Undrar du kanske.

Det är verkligen helt motsatt läge här. De har en superstjärna i Kevin Durant, som de själva draftade. Han är 23 år och har för andra året i rad vunnit poängtiteln i ligan. Bakom honom har vi James Harden (årets spelare från bänken), Russell Westbrook, Serge Ibaka (blockledare) och Nick Collison som alla är spelare som Oklahoma förlitar sig på och som aldrig spelat för någon annan klubb. Det är en ung kärna som nu nått hela vägen fram till final och de har inte klivit något annat lag på tårna för att nå hit. Derek Fisher och Kendrick Perkins är bra spelare som har kommit till Oklahoma under resan, men de blev båda tradade av sina klubbar mot sin vilja och hamnade här - så det är inte alls på samma sätt som spelare som hittat till Miami.

Nick Collison är en av många duktiga spelare som har givits tid att utvecklas till en nyckelspelare i Oklahoma.

Mitt förhandstips må vara Miami Heat, men jag hoppas att Oklahoma tar det. De har verkligen fyllt sina skor under slutspelet genom att vandra den tuffaste möjliga vägen genom väst. Fjolårsmästaren Dallas, Lakers och Spurs. De har utvecklats från att ha varit ett lag individer (med lägst antal assist i hela ligan) till att blivit en helgjuten lagmaskin över de sista veckorna. Denna utveckling var inte med i min försäsongskalkyl där jag valde Miami över Oklahoma som segrare i finalen.

Slutet på en era?

Paul Pierce,35
Kevin Garnett, 36
Ray Allen, 37

Tre duktiga spelare som samlades i Boston för att ge sig själva en chans att vinna en NBA titel mot slutet av sina karriärer. Något de lyckades med under sin första säsong tillsammans 2008. Nu kan tiden ha sprungit ifrån Boston som tog sig långt i årets slutspel, igen, och föll i sjunde avgörande mot Miami.

Stay in the woods, stay green, stay safe?

Allen och Garnett har kontrakt som går ut denna säsong. Pierce är en legend i Boston och har några år kvar på kontraktet, förhoppningsvis även i kroppen. Med 32 miljoner kronor kvar att plocka ut i lön så är det inte helt otänkbart att Boston skulle kunna använda sin Amnesty Clause på honom - alltså rättighet att släppa spelaren utan nämnvärd kostnad. Men Pierce ser ut att vara fortsatt effektiv och borde bli kvar på egna meriter.

Det kan ju finnas en chans att Allen och Garnett skriver på nya kontrakt på veterans minimum nivå och ger Boston lite bättre utrymme att värva nya spelare. Men de kommer absolut att kunna bli erbjudna bättre löner i andra klubbar. Boston har i nuläget högsta lönekostnaden av alla lag i hela ligan. Boston blir onekligen intressanta att titta på under sommarens "silly season".

Bäst i väst

Lapin Kulta är ett ljust opastöriserat öl av pilsnertyp. Smaken är frisk och lätt, och doften trivsamt aromisk.
Passar som måltidsdricka, törstsläckare eller i goda vänners lag. Jag knäpper en till, en liten nick till gudarna och blicken i skyn.

Skämt åsido. Men nu är säsongen över för Spurs, en överraskande bra säsong kan jag tycka trots allt. De fick mig att tro att det kunde gå hela vägen men nu föll de mot ett övermäktigt, ungt, hungrigt Thunder. Det har ofta sett patetiskt ut, men den här sista förlusten var på alla vis "en bra förlust". Matchen flöt som en basketmatch ska göra och i slutänden kan man säga att Spurs helt enkelt inte orkade hänga med, de ledde tidigt med så mycket som 18 poäng. Men det kändes inte som att de brände ledningen, den mer blödde ut på grund av Thunders större talang.

Kevin Durant spelade 48 minuter och var ostoppbar. Det roliga med serien är hur Spurs har förändrat Thunders spelstil, ett lag som alltid dragits med rykten om egotrippar och omogenhet. De förlorade första matcherna för att de inte spelade som ett lag. Laget som under serien hade minst assist av dem alla förvandlades laget till en solid enhet - som om de emulerade sina motståndare och gjorde det bättre. Spurs 2.0 är här - återfödda i Oklahoma city.

Utan panikvärvningar och med eftertanke har Oklahoma byggt upp sig själva kring en ödmjuk stjärna.
Senast det var en förkortad säsong så föddes vinstmaskinen San Antonio, nu kan ingen längre säga att Oklahoma inte är redo. De har slagit ut regerande mästarna Dallas,  LA Lakers och San Antonio som tillsammans vunnit i stort sett alla bucklor de senaste tio åren.

Mitt grundtips har fortfarande chans att klara sig i och med detta. OKC i final mot Miami där Miami till slut kommer stå som segrare. Men det sa jag innan jag såg Oklahoma förvandlas till ett lag - de var finalbra som individer, som lag kan de gå hela vägen.

Sluta fumla, eller lägg ner säsongen

21 turnovers i match fem. Enligt mig borde det varit en tre-fyra till som istället blev vänligt dömda fouls till Spurs fördel. Vissa kan det där med att floppa, Manu Ginobili gör det bra, för han kan skapa en situation där det faktiskt är en foul. De flesta som Tony Parker får med sig ser enbart pinsamma ut på en repris och får mig att vilja ge motståndarna bollen i rent illamående.

Men som sagt, de får ju ganska många bollar ändå. I märkliga lägen, ofta helt oprovocerade lägen. Detta kostade 28 poäng senast och därigenom även matchen. Efter antagligen den sämsta första halvleken i år av Spurs så sköt Manu dem tillbaka in i matchen, från att ha legat under med åtta till att leda med sex. Det kändes dock inte som denna upphämtning lämnade laget med en känsla av att "nu har vi kommit på en svaghet". Ledningen tappades snabbt och Spurs lyckades till och med förlora tredje quartern med en poäng trots en 18-4 start.

Tre vita tröjor inom två meter. Någonstans måste det finnas luckor. Det ser så omständigt ut när Spurs försöker spela en mot en då det hela säsongen varit lagbasket som skapat rätt lägen. Tony Parker är den mest osynliga spelaren på planen och allt hänger på att han med hjälp av sina kompisar hittar en väg till korgen igen.

I fjärde lyckades Russell Westbrook nästan på egen hand bjuda in Spurs igen genom att vara involverad i tre raka turnovers. Men James Harden hade en dolk i bakfickan och satte den rakt i hjärtat med ett fåtal sekunder kvar trots bra försvarsspel av Kawhi Leonard. Manu fick en sista chans men det blev en avig trea i obalans som inte gick i.

Om jag fick säga något till San Antonio så är det följande:
Kort sagt. Vårda bollen.
Det syntes att ni försökte göra så - vilket gör att ni nu även spelar dåligt genom att flytta bollen långsammare. Ni är rädda för att göra det ni gör bra; att röra på bollen. Vi måste spela vårt spel på vårt sätt, det går bevisligen inte mindre dåligt för att ni spelar efter deras pipa.

/En bitter Spur

Det blåvita fortet

Oklahoma var omutliga i sin hemmaarena och höll återigen undan för Spurs som hade ytterligare en svår match. Återigen klev en rollspelare fram som tungan på vågen med en mer eller mindre perfekt match. Den här gången var det Serge Ibaka som fick jobbet gjort med 100% avslut för fina 11/11 FG, och det var inte bara dunkar och tip-ins av den kongoleanska jätten utan även 4-5 midrange skott.

Serge Ibaka hade sin bästa kväll i slutspelet någonsin med sin 100%:iga match med fina 11/11 field goals.

Spurs lyckades trimma ner en 15 poängs ledning till endast fyra men då tog Kevin Durant över och satte punkt för matchen genom att sänka 7/8 skott i fjärde.

Och med det så har båda lagen försvarat sin hemmaplan första rundan. Känningen är dock att Oklahoma nu har övertaget då de vunnit sina matcher i säkrare stil och hade ärligt talat alla möjligheter att ta hem match två. De som förväntas kliva fram i slutet i Spurs har inte gjort så de sista två matcherna. Istället har det varit först Stephen Jackson och nu senast Kawhi Leonard som hållit kvar laget i matcherna.

Det här är Oklahoma city

Det hörs och syns. Vilken underbar atmosfär det måste vara att spela i när publiken verkligen är sådär alert. Spurs segertåg som pågått sedan 18:e april är nu avslutad och serien lever igen. Mycket av trendbrottet ska tillskrivas Thabo Sefolosha som var överallt, med 19 poäng och sex steals. Han orsakade stora problem för Spurs med sitt intensiva försvarsspel, hans storlek gjorde att Spurs pick and roll spel inte fick samma effekt då Sefolosha kunde spela försvar, och gjorde så, på positionerna 1-4. Han spelade dubbelt så många minuter och gjorde dubbelt så många poäng som sitt snitt.

Hatten av för Thabo Sefolosha. En defensiv rollspelare som i den här matchen klev fram och blev den där fjärde spelaren som OKC saknat i de två första matcherna denna serie.

Pop skickade in bänken tidigt i fjärde. DeJuan Blair visade fin touch de minuter han fick, de första på länge i slutspelet. Efter att Splitter har blivit hackad så skulle det inte överraska mig om Blair får fler minuter nästa match. Det enda andra pluset Spurs kan ta med sig är en bra match av veteranen Stephen Jackson som inte producerat så här mycket framåt på länge.

Blir en mycket spännande tredje match, har Oklahoma hittat det vinnande receptet?

Tyngden

Det kan inte bli en mycket tyngre afton för Boston än den senaste matchen mot Miami.
Match 1 i denna rundan behövs nog inte ordas om, utan det blev en promenad i parken för stjärnorna från South Beach som sprang ifrån Pierce & Co i den andra halvleken. Men match 2, oh, en sån härlig tillställning. Ända till slutet dock.

För nu var det andra bullar som serverades och speciellt från Rajon Rondo som gjorde sitt livs match, tyvärr till ingen nytta. Det är tråkigt när sådant händer, att spelaren i det förlorande laget var den som egentligen borde ha vunnit.
Rondo var fenomenal och spelade hela matchen inklusive övertiden där han var den ende som gjorde poäng för Boston. Miami slöade ner hans tempo en stund genom att byta lite försvarstaktik men den här kvällen satt hans ifrågasatta skott utifrån och det var ta mig fan helt sjukt när han avslutade matchen med två djupa 3:or.

Men, detta fick ändå inte bli en triumf för Rondo och Boston. Wade vaknade till liv efter en usel start och började ställa till bekymmer samtidigt som Lebron plockade i 34 poäng som vanligt.
Problemen med returtagningen fortsätter och avgjorde kanske matchen då man släppte en offensiv retur i slutsekunderna och missade därmed chansen till ett sista skott. Pierce var ganska osynlig igen trots flitigt hembesök hos straffkastlinjen och Garnett var blek i jämförelse med tidigare matcher.
Det kanske tråkigaste inhoppet stod Steinsma för som skaffade sig 4 fouls på någon ynka minut.

Jag kanske är partisk nu men mycket kunde ha hänt om domarna valt andra domslut i slutet av matchen. Rondo blir tydligt hackad över huvud och ansikte av Wade när han går på korgen vilket får honom att missa och Heat kan dunka hem två enkla poäng för en ledning de inte skulle släppa. Sekvens nummer två är när Wade lite senare driver mot korgen och blir foulad av Garnett för två poäng och ett bonuskast. Jag ska inte vara den som är den, men visst fan kan man ta en offensiv för det benet. Klart och tydligt slänger han upp en Daniel LaRusso-spark mot Garnetts lår och borde inte fått med sig ett bonuskast. Inget borde han fått med sig.

Ytterligare ett partiskt inlägg från min sida, men det känns tungt nu. Hemmamatch i Boston inatt och nu gäller det skarpa pistoler. För jag vill se gröna hjärtan, inte gröna tårar.


Ett litet plus är att Oklahoma lyckades bryta Spurs framtåg. Det var viktigt.