Varför gilla San Antonio Spurs?

Los Angeles Lakers är i en djup svacka. Efter en snabbt avpolletterad coach och fortsatt dåligt spel så är nu pratet i media mer och mer baserat på att allt hänger på att 38 årige Steve Nash ska komma tillbaka och rädda dem. Det är stora skor att fylla och laget ser ut och agerar helt förlamat. Så länge det finns en ursäkt så kommer media att hänga sig fast vid den. Men om man bortser från att Pau Gasol är småskadad, Dwight Howard inte hittat formen och att Steve Nash är borta samt att de har ny coach.. ..så består väl laget av 12 professionella basketspelare till?

På annat håll i ligan möter San Antonio regerande mästarna Miami Heat. Matchen mellan två tydliga topplag sänds på rikstäckande amerikansk TV. I Spurs är startern Kawhi Leonard skadad, så även hans back up Stephen Jackson. När matchen startar visar det sig även att Spurs efter fyra matcher på fem dagar valt att vila sina stjärnor för att se till att de är i toppform mot divisionsrivalen och totala ligaledaren Memphis Grizzlies några dagar senare. Spurs kommer med andra ord till start även utan Tony Parker, Danny Green, Manu Ginobili och Tim Duncan.

Ligapresidenten David Stern blir vansinnig och bötfäller Spurs för tilltaget med häftiga 250000 dollar för tilltaget. "Det är för tidigt på säsongen för att vila spelare" heter det och att fansen blir rånade.
Matchen var spännande och jämn in i det sista. Miamis mästarbygge lyckas till slut vinna matchen efter en fantastisk upphämtning och hemmapubliken är på tårna efter Ray Allens avgörande trea.

Miami fansen är glada och Spurs fansen är stolta över sitt lags insats.
Det var ingen i Spurs lag som stod lamslagna utan sina nyckelspelare. De körde på precis som vanligt, med samma taktik fast andra spelare. Patty Mills springer fort som Parker, Neal skjuter som Green, Splitter postar som Duncan, Nando DeColo lirar på samma vis som Manu. De känner förtroendet, de tar chansen, de spelar som ett lag. Detta utan att deras sex viktigaste spelare ens är på planen.

Varför gilla San Antonio?
För att alla spelare tror på sig själva
För att alla spelare tror på varandra
För att de spelar ligans vackraste lagspel

Östra berg och dalbanan

Boston åker på storstryk mot strykgänget Detroit 83-103.
Dagar senare slår de topplaget Oklahoma 108-100.

Nu har de spelat 7 vinster och förlorat 6.
Förra säsongen var de på vippen att nå NBA finalen, i år ser laget ut att vara helt ur balans.

Indiana pissade bort en 17 poängs ledning i fjärde mot San Antonio och satte inte ett spelmål sista 5 minuterna.
Förra säsongen var de ett starkt lag på frammarsch, ingen trodde att de skulle gå så dåligt som de gör denna säsong. 6 vinster - 8 förluster

76ers har bytt till sig Bynum som inte spelat en match ännu.
Förvärrade sin knäskada då han var ute och bowlade var det senaste jag hörde.
Laget har 7 vinster - 5 förluster. Men de har även en godtagbar förklaring till deras svaga start. Okej, Philly har inte varit ett topplag på länge. Men de har tagit sig till slutspel de senaste åren och räknade nog med ett lyft denna säsong.

Bulls saknar Rose och verkar ha bantat sina lönekostnader rejält. Borta är spelare som Korver, Asik och Rip Hamilton. De avvaktar nog och ser om Rose kommer spela denna säsong varpå de antagligen gör några drag innan trade deadline. Spelar ungefär som väntat utan sin stjärna. 5 Vinster - 7 Förluster. Men stommen av detta lag hade bäst vinst/förlust kolumn i hela ligan ifjol, så fansen borde ändå misströsta.

New York och Brooklyn har gått bättre i år.
Miami håller fast vid sin höga standard.
Det som skrämmer mig är att så många lag från östblocket med usel standard kommer att få spela slutspel i vår. Just nu ligger Charlotte Bobcats och Milwaukee Bucks på slutspelsplats. Washington har fortfarande inte vunnit en enda match.

McDyess funderar på comeback

Antonio McDyess har uttryckt intresse för att återvända till ligan. Den 38 årige veteranen som bland annat vunnit OS guld år 2000 och spelat för Detroit, New York och San Antonio har enligt säkra källor hört av sig till en handfull utvalda lag för att spela en säsong till.

Han spelade senast säsongen 2010-2011 med San Antonio och gjorde ett bra jobb sista året. Även veteranen Rasheed Wallace har gjort comeback i år och nöter bänk i New York.

Mcdyess är sugen igen. Antar att det gnager honom att han aldrig vunnit NBA titeln.

Muskelmjölk

Sacramento Kings nya sportdryck kallas Muscle milk. På raden under rubriken på flaskan kan man läsa "contains no milk". Jag funderar och funderar.. ..men kunde man inte kommit på något bättre namn på produkten då? Jag kanske är en fjant nu - men det är som Åhh - prova vår nya juice (innehåller ingen juice)

I matchen mot San Antonio använde DeMarcus Cousins sina muskler för att muskla tillbaka sina Kings in i matchen. Men efter två tydliga offensiva fouls två anfall i rad mot Tim Duncan, där Cousins körde in med axeln först för att skapa utrymme, så fick veteranen nog och tog över.

Spurs sprang ifrån och gamle Tim stängde av Cousins som med såväl steals som blockar i slutskedet. Duncan ändade matchen med 23p, 4 blockar, 12 returer och en steal i matchen och tappade som vanligt aldrig humöret trots tuff uppvaktning - han svarade med fantastiskt försvar och en god offensiv istället.

Duncan tog Cousins till skolbänken. Cousins sa efter matchen att han precis spelat mot den han tycker är den bäste forwarden i hela NBA. Jag såg fram emot matchen i matchen och blev inte besviken. Tyvärr hamnade Cousins tidigt i foulproblem och såg för många minuter från bänken.

NBA League Pass

Har nu införskaffat NBA league pass. Det har varit svårt att komma över matcher genom åren och besvikelsen av sega nedladdningar och att ibland få kinesiska kommentatorer är ärligt talat väldigt ovärdigt.

De dryga 1600 kronor det kostar (inkl slutspel och all star) känns som en väldigt god investering. Resultaten är spoilerfria enligt dina inställningspreferenser och man kan välja att se matcher i komprimerad form - bara baljorna. Måste även passa på att hylla Android appen som jag installerat på paddan, faktum är att jag finner den bättre än webvarianten - det är första gången jag hittar en app som överglänser sin websida. Kan inte annat än uppmuntra alla att köpa NBA League pass.

Härliga tider!

Inför säsongen, Houston gör fler affärer

Est ser väldigt stjärnspäckat ut i år. I många lag dessutom. Senaste nyheten är att Oklahoma inte kom överens med James Harden om nytt kontrakt, han har nu landat i Houston. Så Oklahoma förlorar en stjärna men får mycket tillbaka - bland annat Jeremy Lamb som spelat bra på försäsongen och veteranen Kevin Martin. Kan de leverera lika gott resultat som ifjol? Jag är plötsligt tveksam.

Houston då? Jo. De satsar på spelare som varit bänkisar tidigare i karriären. Inte för att Harden ska klassas som någon slags andraratad spelare för det, det var hans roll - och den spelade han lika bra som exempelvis Manu Ginobili gjort i Spurs i tio år och Jason Terry gjorde länge i Dallas. Men de har även plockat Bulls backup center Omer Asik och har bjudit Jeremy Lin ett fantastiskt kontrakt. Lin hade en bra månad ifjol innan sin skada, men jag tycker idag rent objektivt att han är överskattad. han fick chansen i New York under en död del utav säsongen, som helt okänt och oscoutad NBA spelare och spelade bra, sen gjorde han illa knäet. Men jag tror att Houston även ser det som en möjlighet att fortsätta nå Asien även efter att Yao Ming lagt av. Marknadsknep och bra för t-shirtsförsäljningen. Men visst blev Houston bättre i och med detta. Det blir som ett helt nytt lag att titta på - de har släppt hela fjolårsrotationen.

Skägget har landat.

Nästa svensk i NBA

Det är nu bekräftat att Charlotte Bobcats signat sin draftade svensk Jeffery Taylor. Svensken flyttade till USA som 17-åring har spelat collegebasket för Vanderbilt och blir nu, efter Jonas Jerebko, den andre svensken i ligan.

Jeffery är för mig ett okänt namn. Hans pappa  är amerikan vid namn Jeff Taylor och har spelat i Nba och basketligan. Det blir definitivt roligare att titta på Bobcats kommande säsong med lite blågult i truppen

Houston satsar allt på ett kort

Goran Dragic till Suns. Kyle Lowry till Raptors. Luis Scola blir free agent. Samuel Dalambert till Milwaukee. Marcus Camby till Knicks. Chase Budinger till Minnesota.

Vilka är kvar i Houston? Den ende namnkunnige spelare jag kan komma på är Kevin Martin. Allt ovanstående för en chans att landa världens bästa center Dwight Howard. Notera ordet chans. Vad händer med Houston om Howard eller Orlando Magic säger nej tack? Det blir onekligen intressant att se vad Houston hittar på i sådana fall.

En av många spelare som lämnar Houston inför säsongen är Kyle Lowry, han är i gott sällskap av Rockets spelare som fått eller valt att lämna skeppet.

Om de får Howard så ska enligt rykten även Jason Richardson och Hedo Terkoglu också ingå i paketet, detta på grund av att Orlando vill bli av med dessa tvås feta kontrakt. Så lite namnkunniga spelare kommer ju på köpet.

Houston har även erbjudit kontrakt till Jeremy Lin (New York pointguard) och Omer Asik (Bulls center) men detta är bud som kan matchas av spelarnas nuvarande klubbar. I åtminstone fallet Lin så tror jag att Knicks väljer att behålla honom oavsett kostnad.

Spurs laddar för ytterligare ett bra år

3 år 36 millar till Tim Duncan, i ett kontrakt som låter som det är karvat ur samma sten som det Kevin Garnett fick med Celtics. Båda herrarna är också 36 år gamla, jag kan tycka det låter generöst. Men det är fortfarande värt det för Spurs då Duncan är oersättlig och faktiskt spelade bättre i år än ifjol.

Det rådde aldrig någon tvekan om vilken klubb Tim Duncan skulle representera. Redan innan förra säsongens slut gjorde han klart för media att han var en "Spur for life".

2 år 9 millar till Boris Diaw som verkligen är en spelare jag gillar. Visst han är kanske lite kort för att vara center, men det är lagkamraten Blair också. Men han kan även skjuta treor, precis som lagkamraten Matt Bonner som också är center. Men till skillnad från dessa två så är Diaw mer mångsidig då han till skillnad från Bonner faktiskt kan spela försvar och till skillnad från Blair skapa yta i form av att vara en skarpskjutande center.

3 år 12 millar till Danny Green som hade sitt genombrottsår den gågna säsongen. Med skador på Manu Ginobili och svaga prestationer av James Anderson klev Green in från änden av bänken och snabbt in i startelvan. En position han höll långt in i slutspelet där han till slut hamnade i en dålig skytteperiod och fick mindre speltid. Men jag tror Danny inte kommer vika sig under trycket sådär i framtiden, han verkar vara en kille med tjockt pannben och agerar väldigt respektlöst på planen. Han är 25 år nu och har många bra år framför sig.

Sen får Spurs även enligt rykten behålla Patty Mills som aldrig lyckades spela till sig en plats som primär backup till Tony Parker även om han i mitt tycke var ett klart bättre alternativ än den utpräglade SG-spelaren Gary Neal som alltid känns för dålig med bollen och allmänt verkar sakna spelsinne. Hans enda idéer från PG är att bomba treor.. ..tur att han gör det ganska bra iallafall.

Det ska bli lite mer intressant att titta på OS i form av att leka talangscout. Frankrike har tre Spurs spelare i truppen. Tråkigt att Joakim Noah och Roddy Beaubois är skadade annars hade Frankrike nog kunnat konkurrera om bronset på allvar.

Nykomlingar hitills är Nando De Colo som blir klubbens tredje fransman. En kombo-guard som jag ska stilstudera i OS. Och Marcus Denmon som valdes som nummer #59 i draften. Han har ännu inte skrivit på men kommer väl antagligen göra så inom kort. Inga jätteförväntningar på honom, men Spurs är en klubb som brukar vara bra på att hitta bra spelare långt ner i draften. Eller vad sägs om Tony Parker #28, Manu Ginobili #57, Goran Dragic #45, Luis Scola #55?

Förhoppningarna för nästa säsong är höga. Till skillnad från ifjol då jag funderade över varför i helvete de tog tillbaka i stort sett samma lag som det som fick däng mot Memphis i slutspelet. Det säger en del om hur mycket en formtopp kan skada ett lag som är i lite av en svacka. I år efter att samma gäng (minus Richard Jefferson för Stephen Jackson plus Boris Diaw istället för McDyess) kom ynka två segrar från final så känns det som ledningen trots allt varit på rätt spår hela tiden. Två raka segrar i väst efter ordinarie säsong ger mersmak.

Nash till Lakers

Den gamla räven Steve Nash byter lag, så som många andra under sommaren. Efter 8 säsonger med Phoenix Suns så kommer den 38-åriga guarden sluta sig samman med den falnande stjärnan Kobe Bryant.
Det ska bli spännande att se om Nash kan hjälpa Lakers upp mot toppen igen. De har saknat en riktigt gedigen pointguard ett tag nu, om man räknar bort Fisher.

Vad är Dallas plan?

Dirk börjar se ensam ut i Dallas nu då  värvningsplanen av D Williams gått i stöpet och Terry flyttat

Inatt  skrev Deron Williams på för Brooklyn och Jason Terry för Celtics.  Detta leder osökt till att fundera över vilka spelare Dallas nu ska kunna attrahera. Som Spurs supporter är jag sjukt lättad att Dallas lät "The jet" lämna klubben, han har varit en pina i många år och har inte direkt varit sparsam med glåpord mot Spurs heller - en del av spelet mellan bittra lokalkonkurrenter.

Grattis till min kollega H här på bloggen som är ett stort C' s fan. Signar de även allen så blir det svårt att hitta fler erfarna  ess. Men Grant Hill är väl fortfarande ledig :)

Dwight Howard cirkusen

Läste precis om att Dwight Howard återigen vill bli tradad från Orlando Magic. Efter att förra året plågat sina lagkamrater, ledare och fans med en önskan att bli tradad så valde han i slutänden att inte använda sig av sin klasul som kunde givit honom chans till att gå till vilken klubb denna sommar. Men då var skadan redan gjord, i månader läste man om Dwight Howards önskade klubbar och spelet bakom kulisserna.
         

Efter säsongen fick coachen Stan van Gundy fyken. General  managern likaså. Kan Howard haft något med det att göra? Antagligen inte direkt. Men indirekt då klubben inte var i harmoni och sportsliga framgångar utevblev. I slutänden gjorde Howard klubben en tjänst genom att fullfölja sitt kontrakt och ge dem ychansen att få något tillbaka för honom. Det sjuka idag är att han säger att han mer eller mindre blev utpressad av klubben för att stanna. Varför kommer dessa kommentarer ut. Jag får ont i magen av Dwight Howard, en spelare jag brukade gillar har förvandlats till en gnällig diva. Howard har suttit ansikte mot ansikte med klubbens högsta chef och sagt att inget har förändrat hans inställning.

Magic har lovat att ha löst problemet innan nästa säsong drar igång. Att problemet är att göra sig av med världens i särklass bästa center är däremot såklart inte så kul. Jag fattar inte att han inte kan lita på att klubben kan få spelarna att komma till honom. Alla vill spela med Dwight Howard. Alla i Orlando älskar Dwight Howard. Okej, det är inte direkt ligans största klubb eller stad. Men titta på exempelvis San Antonio som är en liknande klubb, där har stjärnorna i tjugo års tid attraherat andra spelare för att göra klubben framgångsrik. Spelare kommer inte dit för att leva i San Antonio, de kommer dit för att spela med David Robinson och på senare år Tim Duncan.

Det är över

Sakta men säkert smyger sig insikten på en. Det är slut på NBA säsongen. Ett drygt halvår att sega sig igenom med hjälp av annat. Men inget fyller glappet. Friidrotts EM känns extremt fattigt och OS vet jag inte om jag vill se. De har ju en basketturnering med proffs som borde intressera mig, jag ska nog ge det en chans denna gången.

Men jag brukar inbilla mig att jag ska intressera mig i både det ena och det andra under säsongsbreaket. Såsom draften, det blev inget med det. Jag vet inte ett smack om spelarna i potten så det är svårt att bli exhalterad. Summer league matcher.. ..näe tack. Trades och rykten, jag läser, men inser att jag själv har ungefär lika stor insikt som en amerikansk reporter har. Skillnaden är väl att denne förväntas producera basketartiklar i samma tempo som vanligt för att få ut sin lön. Räkna inte med frekventa uppdateringar på den här bloggen under sommaren.

Draftafton

Nu är tiden kommen för lagen att bygga om. ikväll är det draft night och klubbarna slåss om talanger som deklarerat sig som NBA redo. Anthony Davies är favorit för att bli draftad först, ett val som inte alltid är lika självklart.

Ett stort hopp som aldrig lyckades leverera. Det är aldrig lätt att veta naturligtvis - men lätt att vara efterklok.

Hört talas om Vince Carter, Dirk Nowitzki och Paul Pierce? Naturligtvis har du det. Alla dessa duktiga spelare var en del avdraften 1998 och de blev alla valda efter Michael Olowokandi. Clippers kan med facit i hand antagligen bara kräkas över sitt misstag.

Anthony davis verkar vara en skön prick. Han kör med ett unibrow och har redan trademarkat flera citat som nämner detta. Fear the brow! Ingen annan ska tjäna pengar på min talang är hans motto.

2012 NBA Mästare

Jag känner knappt igen honom. Men det är nog även första gången på många år som jag ser Dwayne Wade le på en bild.

Grattis Udonis Haslem, Mike Miller, Dwayne Wade och Mario Chalmers. Hårt arbete och sann klubblojalitet lönar sig alltid i längden.

Wade har tidigare vunnit en titel med Miami och då, likt nu, beror det till viss del på spelarens egen attraktionskraft. Då bestämde sig Shaquille O'Neal att gå till Miami och bli lagkamrat med den unge supertalangen. Shaq var ej längre önskad i Lakers, till viss del av interna stridigheter men även på grund av att klubben inte vann NBA titeln.

I mer modern tid har Wade lyckats få Lebron James och Chris Bosh att ansluta sig till hans lag. Dessa två spelare har lämnat bakom sig två lag som kippar efter andan i botten av serietabellerna. James förde sitt Cleveland hela vägen till NBA-final ett år. Bosh lyfte ett Toronto till slutspel ett flertal gånger. Gemensamt är att båda spelarna var pjäserna kring vilka Cavs och Raptors byggde sina lag. Deras kontrakt gick ut sommaren 2010 och under pompa och ståt gick båda spelarna till Miami och James lovade "En ring för varje finger" (och det översätts till 8 stycken, tummarna är tydligen inte fingrar). Miami gick till final förra året där de föll mot veteranerna i Dallas som i många år varit ett bra lag som inte lyckats gå hela vägen. Många satte i halsen efter denna kollaps och många pekade på James som den som underpresterade. I år var det en mer hårdhudad James som kom till NBA finalen, han har vikt ner sig för sista gången. Tredje gången gillt gick det vägen för honom.

Men jag är ju lite bitter över hur de tog sig hit. Det är lättare att acceptera att en veteranspelare ger sig chansen att vinna i ett bättre lag. Såsom Ray Allen, exempelvis, gjorde då han gick till Boston efter att ha spenderat alla sina bästa år i Seattle. Miamis nyförvärv krossade varje baskethjärta i Cleveland och Toronto samtidigt som de drog på sig missnöje från alla andra sanna fans till sporten (utom kanske just Miamis då).

Vill passa på att flika in med vad den store Michael Jordan sa om påhittet då spelarna gick till Miami. "If you can't beat them, don't join them.". För MJ, och dussintals andra spelare som jämförs bland tidernas bästa, fanns aldrig det alternativet på kartan. Att bli lagkamrat med dem du försöker visa dig bättre än.

Magic Johnson var Lakers,
Jordan var Bulls,
Larry Bird var Boston,
John Stockton var Utah

Lebron James är han som hjälpte Dwayne Wade vinna ett mästerskap.

Mörker

3-1

Hatgubbe

Mitt i det rasande finalspelet tänkte jag komma med ett "hatgubbe" inlägg.
En hatgubbe kommer från serieformen och kan tilldelas en bild man direkt känner avsky inför. Ett instinktivt hat det vill säga.
Nej, det är inte Lebron James eller Mike Miller, även om Miller snart förtjänar en plats i mitt arkiv på grund av sin otroligt sunkiga framtoning. Jag skulle rekommendera en klippning till herr Miller om jag befann mig någonstans i närheten av Miami, USA.

Men, dagens hatgubbe tilldelas istället Mario Chalmers. Här har vi en kille jag inte klarar av, någon som får min kropp att vrida sig i onaturliga positioner när han befinner sig på planen. Detta är inte på grund av hans utseende, utan istället för att jag inte litar på honom. Det är svårt att sätta fingret på problemet, men jag tror helt enkelt han är en skitstövel, milt sagt.

Hatgubbe

 

 

 

Han är en fejkare och en snackare. Problemet är att han spelat väldigt bra under detta slutspel, men detta är egentligen bara något som häller bensin på min eld. Att han spelar bra är inget som gör att jag gillar honom bättre, som till exempel i fallet med Lebron.
Nej, i detta fall får det mig endast att känna mer avsky för honom och hela hans lag. Det finns en attityd där bakom som jag inte kan beskriva med ord just nu, men jag vet att det är en sort jag inte gillar.
Det kan många gånger vara fel att hata, och detta inlägg kanske är orättvist och elakt mot Chalmers, men ändå, jag gillar honom inte.

Hettan

För mig är årets NBA final verkligen en fråga om det goda mot det onda. Miami är de onda i form av att i stort sett alla deras spelare har hittat dit på suspekt väg och av en enda anledning, att vinna ett mästerskap. Vad är det för fel med att vinna då? Tänker du kanske. Inget. Men spelare som Chris Bosh och Lebron James var spelare i sina absolut bästa år som Toronto och Cleveland byggde sina lag kring - lag som efter att de lämnat fortfarande inte hämtat sig efter dessa avbräck.

Sen tycks det vara så att alla free agents i första hand går till Miami om Heat kan tänka sig att signa dem. Här pratar vi om framstående rollspelare som Shane Battier eller Ronny Turiaf som antagligen kunde få betydligt fler minuter och bättre lön i andra lag. Det är klart att en spelare vill ansluta sig till ett lag som har chans på totalsegern, men det känns alltid mer bittert när de väljer Miami än låt oss säga Spurs, Boston eller Lakers.

Lebron James gör sin tredje visit till finalen. Han tog sitt Cleveland dit 2007 men trodde antagligen inte att han kunde vinna där. Om du inte kan slå dina motståndare så kan du ju alltid gå med i deras lag istället.

Det räckte inte hela vägen förra året för Miami, i år var de mitt förhandstips. Men de har fortfarande inte någon bra center eller point guard. Mario Chalmers gör jobbet ok, men han känns mer som shooting guard - startar jämsides Dwayne Wade. Nu ligger de under ett noll mot de goda. Varför är Oklahoma de goda då? Undrar du kanske.

Det är verkligen helt motsatt läge här. De har en superstjärna i Kevin Durant, som de själva draftade. Han är 23 år och har för andra året i rad vunnit poängtiteln i ligan. Bakom honom har vi James Harden (årets spelare från bänken), Russell Westbrook, Serge Ibaka (blockledare) och Nick Collison som alla är spelare som Oklahoma förlitar sig på och som aldrig spelat för någon annan klubb. Det är en ung kärna som nu nått hela vägen fram till final och de har inte klivit något annat lag på tårna för att nå hit. Derek Fisher och Kendrick Perkins är bra spelare som har kommit till Oklahoma under resan, men de blev båda tradade av sina klubbar mot sin vilja och hamnade här - så det är inte alls på samma sätt som spelare som hittat till Miami.

Nick Collison är en av många duktiga spelare som har givits tid att utvecklas till en nyckelspelare i Oklahoma.

Mitt förhandstips må vara Miami Heat, men jag hoppas att Oklahoma tar det. De har verkligen fyllt sina skor under slutspelet genom att vandra den tuffaste möjliga vägen genom väst. Fjolårsmästaren Dallas, Lakers och Spurs. De har utvecklats från att ha varit ett lag individer (med lägst antal assist i hela ligan) till att blivit en helgjuten lagmaskin över de sista veckorna. Denna utveckling var inte med i min försäsongskalkyl där jag valde Miami över Oklahoma som segrare i finalen.

Slutet på en era?

Paul Pierce,35
Kevin Garnett, 36
Ray Allen, 37

Tre duktiga spelare som samlades i Boston för att ge sig själva en chans att vinna en NBA titel mot slutet av sina karriärer. Något de lyckades med under sin första säsong tillsammans 2008. Nu kan tiden ha sprungit ifrån Boston som tog sig långt i årets slutspel, igen, och föll i sjunde avgörande mot Miami.

Stay in the woods, stay green, stay safe?

Allen och Garnett har kontrakt som går ut denna säsong. Pierce är en legend i Boston och har några år kvar på kontraktet, förhoppningsvis även i kroppen. Med 32 miljoner kronor kvar att plocka ut i lön så är det inte helt otänkbart att Boston skulle kunna använda sin Amnesty Clause på honom - alltså rättighet att släppa spelaren utan nämnvärd kostnad. Men Pierce ser ut att vara fortsatt effektiv och borde bli kvar på egna meriter.

Det kan ju finnas en chans att Allen och Garnett skriver på nya kontrakt på veterans minimum nivå och ger Boston lite bättre utrymme att värva nya spelare. Men de kommer absolut att kunna bli erbjudna bättre löner i andra klubbar. Boston har i nuläget högsta lönekostnaden av alla lag i hela ligan. Boston blir onekligen intressanta att titta på under sommarens "silly season".

Bäst i väst

Lapin Kulta är ett ljust opastöriserat öl av pilsnertyp. Smaken är frisk och lätt, och doften trivsamt aromisk.
Passar som måltidsdricka, törstsläckare eller i goda vänners lag. Jag knäpper en till, en liten nick till gudarna och blicken i skyn.

Skämt åsido. Men nu är säsongen över för Spurs, en överraskande bra säsong kan jag tycka trots allt. De fick mig att tro att det kunde gå hela vägen men nu föll de mot ett övermäktigt, ungt, hungrigt Thunder. Det har ofta sett patetiskt ut, men den här sista förlusten var på alla vis "en bra förlust". Matchen flöt som en basketmatch ska göra och i slutänden kan man säga att Spurs helt enkelt inte orkade hänga med, de ledde tidigt med så mycket som 18 poäng. Men det kändes inte som att de brände ledningen, den mer blödde ut på grund av Thunders större talang.

Kevin Durant spelade 48 minuter och var ostoppbar. Det roliga med serien är hur Spurs har förändrat Thunders spelstil, ett lag som alltid dragits med rykten om egotrippar och omogenhet. De förlorade första matcherna för att de inte spelade som ett lag. Laget som under serien hade minst assist av dem alla förvandlades laget till en solid enhet - som om de emulerade sina motståndare och gjorde det bättre. Spurs 2.0 är här - återfödda i Oklahoma city.

Utan panikvärvningar och med eftertanke har Oklahoma byggt upp sig själva kring en ödmjuk stjärna.
Senast det var en förkortad säsong så föddes vinstmaskinen San Antonio, nu kan ingen längre säga att Oklahoma inte är redo. De har slagit ut regerande mästarna Dallas,  LA Lakers och San Antonio som tillsammans vunnit i stort sett alla bucklor de senaste tio åren.

Mitt grundtips har fortfarande chans att klara sig i och med detta. OKC i final mot Miami där Miami till slut kommer stå som segrare. Men det sa jag innan jag såg Oklahoma förvandlas till ett lag - de var finalbra som individer, som lag kan de gå hela vägen.

Sluta fumla, eller lägg ner säsongen

21 turnovers i match fem. Enligt mig borde det varit en tre-fyra till som istället blev vänligt dömda fouls till Spurs fördel. Vissa kan det där med att floppa, Manu Ginobili gör det bra, för han kan skapa en situation där det faktiskt är en foul. De flesta som Tony Parker får med sig ser enbart pinsamma ut på en repris och får mig att vilja ge motståndarna bollen i rent illamående.

Men som sagt, de får ju ganska många bollar ändå. I märkliga lägen, ofta helt oprovocerade lägen. Detta kostade 28 poäng senast och därigenom även matchen. Efter antagligen den sämsta första halvleken i år av Spurs så sköt Manu dem tillbaka in i matchen, från att ha legat under med åtta till att leda med sex. Det kändes dock inte som denna upphämtning lämnade laget med en känsla av att "nu har vi kommit på en svaghet". Ledningen tappades snabbt och Spurs lyckades till och med förlora tredje quartern med en poäng trots en 18-4 start.

Tre vita tröjor inom två meter. Någonstans måste det finnas luckor. Det ser så omständigt ut när Spurs försöker spela en mot en då det hela säsongen varit lagbasket som skapat rätt lägen. Tony Parker är den mest osynliga spelaren på planen och allt hänger på att han med hjälp av sina kompisar hittar en väg till korgen igen.

I fjärde lyckades Russell Westbrook nästan på egen hand bjuda in Spurs igen genom att vara involverad i tre raka turnovers. Men James Harden hade en dolk i bakfickan och satte den rakt i hjärtat med ett fåtal sekunder kvar trots bra försvarsspel av Kawhi Leonard. Manu fick en sista chans men det blev en avig trea i obalans som inte gick i.

Om jag fick säga något till San Antonio så är det följande:
Kort sagt. Vårda bollen.
Det syntes att ni försökte göra så - vilket gör att ni nu även spelar dåligt genom att flytta bollen långsammare. Ni är rädda för att göra det ni gör bra; att röra på bollen. Vi måste spela vårt spel på vårt sätt, det går bevisligen inte mindre dåligt för att ni spelar efter deras pipa.

/En bitter Spur

Det blåvita fortet

Oklahoma var omutliga i sin hemmaarena och höll återigen undan för Spurs som hade ytterligare en svår match. Återigen klev en rollspelare fram som tungan på vågen med en mer eller mindre perfekt match. Den här gången var det Serge Ibaka som fick jobbet gjort med 100% avslut för fina 11/11 FG, och det var inte bara dunkar och tip-ins av den kongoleanska jätten utan även 4-5 midrange skott.

Serge Ibaka hade sin bästa kväll i slutspelet någonsin med sin 100%:iga match med fina 11/11 field goals.

Spurs lyckades trimma ner en 15 poängs ledning till endast fyra men då tog Kevin Durant över och satte punkt för matchen genom att sänka 7/8 skott i fjärde.

Och med det så har båda lagen försvarat sin hemmaplan första rundan. Känningen är dock att Oklahoma nu har övertaget då de vunnit sina matcher i säkrare stil och hade ärligt talat alla möjligheter att ta hem match två. De som förväntas kliva fram i slutet i Spurs har inte gjort så de sista två matcherna. Istället har det varit först Stephen Jackson och nu senast Kawhi Leonard som hållit kvar laget i matcherna.

Det här är Oklahoma city

Det hörs och syns. Vilken underbar atmosfär det måste vara att spela i när publiken verkligen är sådär alert. Spurs segertåg som pågått sedan 18:e april är nu avslutad och serien lever igen. Mycket av trendbrottet ska tillskrivas Thabo Sefolosha som var överallt, med 19 poäng och sex steals. Han orsakade stora problem för Spurs med sitt intensiva försvarsspel, hans storlek gjorde att Spurs pick and roll spel inte fick samma effekt då Sefolosha kunde spela försvar, och gjorde så, på positionerna 1-4. Han spelade dubbelt så många minuter och gjorde dubbelt så många poäng som sitt snitt.

Hatten av för Thabo Sefolosha. En defensiv rollspelare som i den här matchen klev fram och blev den där fjärde spelaren som OKC saknat i de två första matcherna denna serie.

Pop skickade in bänken tidigt i fjärde. DeJuan Blair visade fin touch de minuter han fick, de första på länge i slutspelet. Efter att Splitter har blivit hackad så skulle det inte överraska mig om Blair får fler minuter nästa match. Det enda andra pluset Spurs kan ta med sig är en bra match av veteranen Stephen Jackson som inte producerat så här mycket framåt på länge.

Blir en mycket spännande tredje match, har Oklahoma hittat det vinnande receptet?

Tyngden

Det kan inte bli en mycket tyngre afton för Boston än den senaste matchen mot Miami.
Match 1 i denna rundan behövs nog inte ordas om, utan det blev en promenad i parken för stjärnorna från South Beach som sprang ifrån Pierce & Co i den andra halvleken. Men match 2, oh, en sån härlig tillställning. Ända till slutet dock.

För nu var det andra bullar som serverades och speciellt från Rajon Rondo som gjorde sitt livs match, tyvärr till ingen nytta. Det är tråkigt när sådant händer, att spelaren i det förlorande laget var den som egentligen borde ha vunnit.
Rondo var fenomenal och spelade hela matchen inklusive övertiden där han var den ende som gjorde poäng för Boston. Miami slöade ner hans tempo en stund genom att byta lite försvarstaktik men den här kvällen satt hans ifrågasatta skott utifrån och det var ta mig fan helt sjukt när han avslutade matchen med två djupa 3:or.

Men, detta fick ändå inte bli en triumf för Rondo och Boston. Wade vaknade till liv efter en usel start och började ställa till bekymmer samtidigt som Lebron plockade i 34 poäng som vanligt.
Problemen med returtagningen fortsätter och avgjorde kanske matchen då man släppte en offensiv retur i slutsekunderna och missade därmed chansen till ett sista skott. Pierce var ganska osynlig igen trots flitigt hembesök hos straffkastlinjen och Garnett var blek i jämförelse med tidigare matcher.
Det kanske tråkigaste inhoppet stod Steinsma för som skaffade sig 4 fouls på någon ynka minut.

Jag kanske är partisk nu men mycket kunde ha hänt om domarna valt andra domslut i slutet av matchen. Rondo blir tydligt hackad över huvud och ansikte av Wade när han går på korgen vilket får honom att missa och Heat kan dunka hem två enkla poäng för en ledning de inte skulle släppa. Sekvens nummer två är när Wade lite senare driver mot korgen och blir foulad av Garnett för två poäng och ett bonuskast. Jag ska inte vara den som är den, men visst fan kan man ta en offensiv för det benet. Klart och tydligt slänger han upp en Daniel LaRusso-spark mot Garnetts lår och borde inte fått med sig ett bonuskast. Inget borde han fått med sig.

Ytterligare ett partiskt inlägg från min sida, men det känns tungt nu. Hemmamatch i Boston inatt och nu gäller det skarpa pistoler. För jag vill se gröna hjärtan, inte gröna tårar.


Ett litet plus är att Oklahoma lyckades bryta Spurs framtåg. Det var viktigt.

En coachseger

"I'm seeing a little bit of unconfidence, a little hesitation. It's not supposed to be easy. Every round gets tougher. Penetrate hard. Good passes. Shoot with confidence. I want some nasty!"

Och det fick han. Spurs spelade riktigt dåligt. 17 turnovers. Underläge med 9 poäng inför fjärde. Vändningar har man sett förut. Men det var kul att via NBA wired höra ovanstående pep-talk och se hur de vinstvana Spurs spelarna bet ihop och fick jobbet gjort i fjärde.

Manu Ginobili har inte varit bra i slutspelet. Han har glänst till någon match här och där, men inatt efter coach Pops timeout så exploderade Manu och låg bakom vändningen. I slutänden så måste man säga att OKC inte förtjänade att ligga så nära som 101-98 visar. De hade tur och satte tre treor i följd sista minuten.

Spurs spelade riktigt uselt, men vann iallafall komfortabelt.
19 raka segrar är ett klubbrekord.

Indiana Pacers tackar för sig

Pacers är östblocket Oklahoma. De är unga och kommer bli bättre för varje säsong om de lyckas hålla ihop laget och visst känns det som de kommer känna sig nöjda med säsongen när besvikelsen över att ha åkt ut lagt sig.

Nu snackas det om hur Indiana har väckt besten Miami Heat då Wade och James spelat kanonbra sista tre matcherna. Men jag vet inte vad jag tänker om det där, jag anar en divarivalitet mellan de två som är svår att sätta fingret på. Båda kan tänka sig att passa bollen till varandra, det är inte Russell Westbrook som kör point guard här.
Exempelvis var det ett ögonblick i game 5 där de kom två mot en Wade assisterade James med en riktigt fin pass. James firar, på sitt mest irriterande vis, med att vända Wade ryggen och elda på fansen. Det är en buzzerbeater, så det blir quarterpaus direkt därefter. Wade går förbi James utan att ge honom så mycket som ens en blick. (syns ej i detta sammandrag)

Avdelning överanalys?
Eller kommer Miami bli lidande av att inte ha en solklar ledare framöver?

Vilken vändning

San Antonio Spurs @ Clippers game 3

Hemmalaget exploderar ur startblocken. Spurs får foulproblem, de missar skott, Clippers missar inget och spelar kvävande försvar. Griffin dunkar en snygg alley oop. "Lob city" är på tårna när Mo Williams stänger första quartern med en trea till 33-11. Lågmälde coach Gregg Popovich sammanfattar. De spelade bra, vi behöver göra fler poäng.

Jag fräser lite, vrider mig i stolen. Det är så tråkigt när matcher avgörs så tidigt.
Spolar lite i min videofil - jag har varit borta några dagar så jag har sett G2 och G3 i den här serien i stöten nu. I andra går det lite bättre för San Antonio och skär ner ledningen lite grann. En "hack" (avsiktlig foul) på DeAndre Jordan, som missar båda, ger ett extra anfall. En stökig situation med försök till ytterligare en hack orsakar en till Clippers miss. Små saker. Spurs hänger kvar, nere med nio i halvtid.

Sen i tredje så är steken helt vänd. Clippers missar allt. Spurs är heta och vinner tredje med 26-8, en quarter där Clippers inte gör poäng på över åtta minuter. Clippers är inte Spurs, Clippers reser sig inte.
Detta är första gången jag verkligen ser "hack" strategin skörda frukt. Reggie Evans och DeAndre Jordan fick se reducerade minuter efter att gång efter annan tvingats fram på strafflinjen bara för att missa. Spurs tillät aldrig Clippers hitta en rytm i sina comeback försök.

Tim Duncan blockar Blake Griffin så löjligt rent. Griffin var het, i en quarter, men fick därefter det tufft att nå ringen. Han behöver jobba på sitt skott så kan han bli en legitim stjärnspelare.

Det kommer aldrig synas i ett "box score" där slutsiffrorna läser ordinära 96-86. Men detta är en av de mest imponerande upphämtningarna jag någonsin sett - på bortaplan - i ett slutspel.
Det frågas i media hur Spurs ska kunna stoppa Oklahoma.
Jag har själv hållit dem som förhandsfavorit sedan försäsongen.
Men nu börjar jag fundera över hur Oklahoma ska stoppa Spurs.

Hårda tider

Precis just sitter jag i ett dödsgrepp.
Nej, jag är inte tillfångatagen av en ond framtidsarmé med händer hårda som stål, utan jag ska vänta med att se nattens matcher till klockan 16:00 i eftermiddag.
Jag är ganska van vid det här laget att se matcher i efterhand då jag inte haft kapital nog för att köpa ett ligapass hos NBA som tillåter en att se matcherna live. Drömmen är en Ipad + detta pass, vilket skulle göra sängtittandet mitt i natten till en barnlek men för tillfället får det bli att se matcherna på morgonen efter. Men bara det är en svårighet, om man nu som mig inte vill veta resultaten innan.

Internet har gjort underverk för basketintresserade för att jämföra med 15 år sedan. På den tiden var VHS-band med inspelade matcher från den tyska sportkanalen DSF hårdvaluta och cirkulerade bland mig och mina basketintresserade vänner likt en joint bland europiska backpackers i Australien.
Enda sättet att snabbt se resultat från matcher var att använda sig av Text-Tv då det sällan fanns uppdaterade NBA-tabeller i dagstidningen eller invänta veckoprogrammet NBA-Action som vad jag minns sändes på Tv3? Kan även hoppat över till Tv4 efter några år, men sändes då på en okristlig tid som 02:35 eller liknande.

Drei punkte rosslade de tyska sportkommentatorerna när Detlef Schrempf avlossade från distans.

I alla fall.
Det var en kamp för att få reda på matchresultat och ännu svårare att få se hela matcher, något man verkligen  inte behöver bekymra sig om idag. Jag följer NBA och olika spelare på Twitter, Instagram och Facebook och jag har gjort misstaget med att som ren vanesak kasta ett getöga på något av detta en morgon då det varit match under natten många gånger nu. Direkt kastas resultat rakt i ansiktet på mig och högtidsstunden med basketmatch till frukost tappar lite av sin charm.
Speciellt nu i slutspelet då varje match tenderar till att avgöras i sista sekunderna.

Så nu sitter jag här och försöker blockera alla sociala medier eller virtuella platser där resultat kan visas och har cirka 6 timmar kvar innan jag ska se matcherna tillsammans med ett Miamai-fan.
Hårda tider. 

Clippers haltar vidare

Som Spurs supporter har jag spenderat hela säsongen med djup respekt för Memphis Grizzlies. Jag trodde att deras serie mot Clippers skulle bli en sweep eller åtminstone en säker seger. Nu blev det inte alls så och i år är det Memphis som får försöka sig på bortförklaringar.

Spurs-Clippers western conference semi finals

Jag tror Spurs vinner serien ganska enkelt. Möjligtvis kan de hicka en eller två gånger. Men med tanke på  all energi Clippers fått ödsla för att nå hit jämfört med Spurs så tror jag de får det mycket jobbigt. Chris Paul har problem med höften och nåt finger, Griffin gjorde illa knäet, Butler spelar med en bruten hand. De är okej, men har tagit stryk.

Chris Paul mot Tony Parker. Det blir en härlig guardduell. Paul är den bättre spelaren, Spurs strategi är att med hjälp av ett hundratal screens köra slut på Paul i försvar så att han inte orkar spela anfall, en väl inarbetad taktik.

Känslan är att Clippers är nöjda nu. Tillfreds med att ha vunnit en playoff runda. Men Chris Paul är inte nöjd, han hatar att förlora och är en tillräckligt stark ledare för att få med sig hela laget. Han kommer få sina lagkamrater att springa på sina benpipor om så krävs. Men jag har starka tvivel att det kommer hjälpa dem.

San Antonio kommer ha vilat åtta dagar och har dragits med noll och inga skador.
De har haft en tillräckligt bra trupp för att kunna vila nyckelspelare under hela säsongen.
Spurs har en rotation på 11-12 spelare som kommer att spela 10 minuter+.
Jag har personligen aldrig sett ett lag som är så genomgående jämnbra som dessa spelare i San Antonio.
Och jag har definitivt aldrig sett ett lag matchas på det här sättet mitt i ett brinnande slutspel.

Vad sägs om en andrafemma med Manu Ginobili, Gary Neal, Stephen Jackson, Tiago Splitter och Matt Bonner? Svårscoutat är bara förnamnet.

Tony Parker, Cory Joseph och Tim Duncan har kul på bänken, på planen jobbar under tiden ligans bästa 2nd unit vidare.

Spurs har inte Clippers toppar, men är solida som en hel bergskedja.

Konsten att tala

Det är alltid roligt med inlevelse hos sportkommentatorer. När de verkligen släppar spärrarna och skriker ut hur härligt något är eller hur galen en dunk kan vara. För mig är det lite därför dom finns där. Visst, jag vill ju även höra analyser, statistik och andra intressanta vinklar om spelare och matcher men samtidigt finns det sällan saker som slår en riktigt bra kommenterad matchhändelse.

Men så finns ju Jeff Van Gundy.

Tidigare coach och numera expert för ESPN, som även ibland känns som en lovande komiker. För Jeff är rolig.

I senaste matchen mellan Memphis Grizzlies och Los Angeles Clippers analyserade han lite snabbt Clippers. Hur ett lag i så många år kunde vara så dåligt? Han kunde inte förstå det, utan gick på om att någon gång under så många år så borde ju laget i alla fall snubblat över framgång. 

Jeff Van Gundy

Det har kanske blivit hans signum nu. Att vara rolig och elak, eller ”vass”, som någon från kniv-söder skulle säga.

Jag började ”youtuba” efter lite härliga utläggningar från Van Gundy och kom snabbt över denna, där han går på om så kallad ”flopping” det vill säga när spelare överdriver en knuff eller liknande. I fotbollens värld är ju detta vardagsmat och något man antagligen lär sig vid mellanmålet i fotbollsskolan, men i basket är detta en ganska ny företeelse. Eller i alla fall har det kanske börjat öka, något Jeff pratar lite om här:

Jeff Van Gundy har många fans och här drar några av dem igång en härlig hejaramsa i hans ära under ett avsnitt av Inside NBA.

Det finns väldigt många klipp över hans fyndiga och många gånger kloka ord, så gillar man är det bara att klicka sig vidare.

76ers gillar 1999

Senast NBA hade en avkortad säsong så gjorde New York Knicks ett överraskande slutspel. De nådde NBA finalen där de föll mot San Antonio, överraskningen? De var seedade som åttonde lag i öst och än idag det enda lag som nått finalen från den positionen.

Nu har vi återigen en kortare säsong och då tycks det vara vanligt att dra paralleller till senast det hände. Spurs vann slutspelet den gången, de har under hela säsongen fått dras med frågor om de är experter på korta säsonger. Det är naturligtvis svårt att vara något sådant. Precis lika svårt som det är att gå till final som #8 seed i eastern conference.

En positiv start av Philly och Andre Igoudala följdes av svagt spel. Boston kan ha glömt hur svårspelade Philadelphia kan vara, varningens finger är härmed höjt av Herr Beijer.

Många har avskrivit Philadelphia, de hade tur med det att Bulls drabbades av skador på Rose och Noah. Jag tycker Chicago borde haft mer att sätta emot iallafall. 76ers är vidare och är oskadda. Tidigt på säsongen hade Philadelphia mycket bra form och såg ut att segla bekvämt in i slutspelet. Detta kom dock av sig och till slut hängde slutspelsexistensen på en skör tråd.

Philadelphia (i år) vann 35 och förlorade 31
New York (1999) vann 27 och förlorade 23

Boston sneglar redan på vad Miami håller på med.
Inatt spelar de mot några andra killar.

Två rysare

Imorgon rullar slutspelet på i det östra blocket. I väst återstår game 7 mellan Memphis-Clippers och Lakers-Denver. Memphis har krupit tillbaka från 3-1 underläge och har nu chansen att slutföra mirakelvändningen på underbara FedEx forum framför sina egna fantastiska fans. Det är en fantastisk arena som jag själv hade äran att besöka i april.

Detta är nyckeln - få ut Jordan och Griffin till att göra saker de är riktigt dåliga på (allt annat än att dunka med andra ord)

Ärligt talat så trodde jag aldrig att Clippers skulle ha en chans mot massiva Memphis. Trodde att lob-city skulle vara helt avstängt när Marc Gasol och Zach Randolph försvarar. Men DeAndre Jordan och Blake Griffin har tagit sig in en hel del. Men nu är det ny match och Chris Paul och Blake Griffin har båda dragit på sig skador, jag har svårt att se hur de ska orka stå emot en sista gång. Memphis tar detta.

I Los Angeles tvingas lakers spela ytterligare en match mot Denver. En serie som jag trodde skulle vara avklarade sedan länge, Nuggets har också krupit sig tillbaka från 1-3 i matcher men tvingas spela sista matchen på bortaplan. Lakers har inte varit stabila i år och jag hade inte haft något emot att se dem åka ut i första rundan.

Andre Miller höll sina Nuggets vid liv i match fem. Bynum gav dem energi att överleva match sex. Men hur ska de orka stå emot i ett fullsatt Staples Center i en sjunde och avgörande match?

Denvers reservguard Andre Miller, och en av mina personliga favoritlirare, är en av två personer som är direkt ansvarig till att det den här serien lever efter sina hjältedåd i match fem - den andre är Lakers egen Andrew Bynum. Bynum sade på ett presskonferens inför match sex att “Closeout games are actually kind of easy,”och hällde i och med det en massa ny bensin i Nuggets tank. Lakers får tillbaka Metta World Peace från avstängning inatt men frågan är vad de kan förvänta sig av honom. Detta är Kobe Bryants natt - han var den ende Lakern som verkligen inte ville förlora match sex, allt kommer hänga på Bryant ikväll och jag tror han klarar pressen. Jag tror Lakers - men jag håller på Denver och Miller!

It's not easy being Blair

Spurs center DeJuan Blair är bred som ett hus. En lite för kort center som vilken kväll som helst kan ha fantastiska matcher. Nu har han dock det tufft att hålla sig kvar i rotationen - och det är inte första gången. Mot slutet av säsongen 2011 hade Blair startat alla matcher för Spurs när coach Gregg Popovich plötsligt valde att istället installera veteranen Antonio McDyess i startelvan - en position han stannade kvar på in i slutspelet medan Blair snällt fick börja på bänken.

The dancing bear verkar ha fastnat som smeknamn för Spurs #45. En udda center av ringa höjd men med desto bredare kropp. Han har snabba händer och är väldigt teknisk för sin storlek. Blair bidrar med energi och är en pest att hålla koll på under kriget om offensiva returer.

När Blair väl fick chansen mot Memphis i slutspelet så blev han uppäten av Marc Gasol och Zach Randolph och föll mot slutet av matchserien helt ur rotationen till förmån för Tiago Splitter. Efter Spurs fiasko förlust mot Memphis skickades Blair hem för sommarledigt med uppmaning från coachen att bli en man.

Det rapporterades att Blair dök upp i Ryssland med en helt annan figur, något som visade sig vara sant. Han hade slutat äta hamburgare och flyttat till ett annat land för att utveckla sig själv. Efter en kort sejour i Ryssland tog sig en 15 kg lättare Blair sig an sin tredje säsong i karriären med gott självförtroende, ivrigt påhejad av gapande lagkamrater. Men det visar sig att historien repeterar sig igen för Blair. Han startade alla matcher fram till sista två veckorna då istället nykomlingen Boris Diaw skolades in i förstagemman. Det finns en tydlig rotation etablerad där Diaw roterar med Matt Bonner och Duncan med Tiago Splitter.

Jag tänker att det måste kännas tufft att vara DeJuan Blair. Nu får han återigen äta skräpminuter i slutspelet efter att ha gjort grovjobbet hela säsongen. Men det kan ju även bero på att motståndarna Jazz har samma storleksövertag som Memphis hade ifjol - en matchning i just denna serie. Det blir vi varse när slutspelet rullar vidare.

Brooklyn

Nästa säsong flyttar New Jersey Nets till Brooklyn. En sån där mäktig och lite märklig händelse i sportvärlden, då ett helt lag förflyttas till ny hemmamark. Det finns mycket att skriva och fundera över när sånt här händer, men rent estetiskt önskar jag att jag höll på det "nya" Nets.

En av NBA´s mest attraktiva logotyp.

Delägaren i Nets, Jay-Z, har designat och skapat ett rejält intresse för uppkommande säsong, något man kan läsa lite om här. Enkel och snygg design som ska påminna om Brooklyns historia då man på 50-talet senast hade ett lag i en major leaugue och visst är det vrålsnyggt.

Jag anar en stor ökning av denna typ av hattdon inom en snar framtid. Kanske en utmanare till Yankees-kepsen?

Kevin!

Nu är det ett sånt tillfälle då man kan komma dragandes med gamla ordspråk som "gammal är äldst". Kevin Garnett fyller 36 år om 8 dagar.
36 år = 38,32 minuter, 28 poäng, 14 returer, 1 foul + några oviktiga blockar i nattens vinst mot Atlanta och nu väntar några dagar av vila innan Philadelphia står på menyn.

Kevin avslutade affärerna mot Hawks.

Det blev precis en sån nagelbitare som förväntades. Sista 2 minuterna spenderades av skrivande liggandes på golvet med celticskepsen i näven istället för på huvudet. Man kan diskutera sista sekundernas domslut då kanske Hawks skulle haft 2 kast istället för boll vid sidan, men det gick Bostons väg efter en svängig och underhållande drabbning.
I andra kvarten kom rycket av Boston som körde på med 16-0 för att ta kontroll, för att sedan kort därefter släppa in Atlanta i matchens igen. Det måste bli mer konsekvent om detta ska hålla längre än till andra rundan och framför allt måste Pierce kännas piggare, även om hans sista bidrag i försvaret med en livsviktig block visade prov på militärisk överlevnadsinstinkt.

Slutspelet lever för Boston. Ett Boston som kanske har "sista natten med gänget" denna säsong, så låt det bli en fantastisk natt!

Let´s go Celtics

Så, nu börjar det dra ihop sig till matchstart.

Nattens möte mellan Boston Celtics och Atlanta Hawks kommer blir en nagelbitare utan dess like och jag vet inte om jag har snus så det räcker för att hålla mig lugn. Även om Celtics leder med 3-2 i matcher känns detta lite som ett viktigt slag. Vinner Atlanta och plockar en sjunde och avgörande kommer det bli otroligt tufft, men jag tror och hoppas att Celtics fyra ess, Paul Pierce, Rajon Rondo, Ray Allen och Kevin Garnett kommer kliva ut på hemmaplan med nästa runda i sikte. För nu är det verkligen skarpt läge. Tid att visa samma styrka som i match 4 då man fullständigt krossade Hökarna och kopplade ett stadigt grepp om serien.

Ska det gamla Celtics, för dom är gamla nu, ta sig vidare måste man nog göra det i dagens match. En sjunde och avgörande kommer som sagt bli otroligt tufft mot ett hungrigt Atlanta som nu är laddat med en storspelande Horford.

Vad är då viktigt för att skicka hem Atlanta?

• Rondo. Basketgeni och kreatör som måste ta för sig lika mycket som i förra matchens fjärde kvart.
• Pierce. Haft två riktigt dåliga matcher den här serien och måste visa vägen. Stämmer inte skyttet måste knät hålla för att gå starkt mot korg.
• Garnett. Blev kallad ligans smutsigast spelare av Hawks delägare i veckan, så in och grisa nu. Plocka returerna, var en ledare och sätt dina skott.
• Allen. Skadad, men har visat att skyttet aldrig går ur. Viktiga skott och antagligen matchavgörande såna är det som gäller.
• Tempot. Håll nere turnovers och låt inte Atlanta springa för mycket.
• Bradley. Försvarsklippa och snabb som vinden. Ut och irritera, sno bollar och ta dom offensiva armbågarna med glädje när Hawks inte kommer förbi.

Kom igen nu. Jag vill skriva en glädjetext här i morgon.

/Henke

Pacers känner hettan

Det står nu klart att Indiana Pacers motståndare i östra konferensens semifinal blir Miami Heat. Miami, Miami, Miami - låt oss prata om Indiana istället. Mycket har hänt sedan förra året då man förvisso nådde slutspelet men förlorade med 4-1 i matcher mot Chicago Bulls.

Den unga kärnan med Roy Hibbert, Danny Granger och Darren Collison är kvar i laget. Den stora knallen var nyheten att free agent spelaren David West valde Indiana istället för att gå till ett på papperet bättre lag som Boston Celtics.
Sen lyckades Pacers även byta till sig den defensivt sunde kombo guarden George Hill från San Antonio Spurs. De gjorde detta på draftkvällen genom att byta bort sitt val i första rundan av draften (val nr 15: Kawhi Leonard gick istället till San Antonio).

En veteran och en etablerad ung spelare. Båda med playoff erfarenhet, precis vad Indiana saknade ifjol.

Pacers slutade trea i öst och lottades mot Orlando Magic som sågs som slutspelets munsbit efter att Dwight Howard drabbats av diskbråck och tvingats avsluta säsongen i förtid. Orlando lyckades stjäla första matchen från Indiana efter en totalkollaps av det unga laget i fjärde quartern. Men det var också den enda match Pacers släppte ifrån sig då de vann serien med 4-1. De var pressade även i match fyra som gick till övertid men Orlando gick bet där efter en stark upphämtning. Och med det skakade Indiana av sig apan de fått bakom ryggen efter inledningen i matchserien.

Kan Indiana göra någonting mot Miami Heat då? För mig skulle det absolut inte vara någon överraskning om den serien drar iväg bortåt 6-7 matcher. Matchningen Chris Bosh och Joel Anthony mot Danny Granger och David West är till Indianas fördel anser jag. Där Miami är något svaga är Indiana mycket starka. Men sett över hela laget så borde Miami vinna.

Al Horfords Atlanta Hawks reser sig på nio

11:e Januari 2012 - Al Horford skadar sin axel och missar resten av säsongen. Atlanta såg i tidigt ut som ett starkt lagbygge och det var nog många fans som misströstade när Horford dömdes ut för säsongen. Men så i fjärde matchen av slutspelet så gjorde han en oväntad comeback efter att läkarna mot Horfords förmodan gav honom klartecken för att spela. Atlanta var uträknade, men nu känns de mer som slutspelets Rocky Balboa.

Han är inte i form men har snittat strax över 30 minuter och gjort 15,5 poäng per match.
Vad Al Horford betyder för Atlanta i form av att bara snöra på sig skorna är inte mätbart i statistik.

Boston Celtics har Atlanta Hawks på repen i en tumultartad serie som osar slutspelsbasket. Ray Allen har haft problem med en stukad fot och Rajon Rando har avtjänat en match lång avstängning för att ha bröstat upp sig mot en domare. Det finns nerver hos Celtics - nerver jag inte trodde skulle visa sig hos ett rutinerat gäng som Boston ju är. Med tio sekunder på klockan i match fem lyckades Boston aldrig ens få iväg ett skott. Med Horford tillbaka så är det inte alls omöjligt, utan snarare sannolikt, att den här serien kommer att avgöras först i slutet av den sjunde matchen.

Men visst kommer Apollo Creed att överleva.
Rocky Balboa behövde inte vinna för att segra.

New York går på knäna

Miami Heat har gått vidare till andra rundan i NBA slutspelet. De slog inatt ut New York med 4-1 i matcher. Det var två stjärnspäckade lag som möttes men få hade tvivel på att det var just Miami Heat som skulle gå segrande ur bataljen.

Försvarsspecialisten Shane Battier stoppar New Yorks poängmaskin Carmelo Anthony.
Slutspelet rullar som väntat vidare för Miami Heat medan the Knicks får ladda om.

Carmelo Anthony, Amare Stoudemire och Tyson Chandler (som förra året var en nyckelspelare i mästarlaget Dallas) får ta en tidig semester. Under säsongen slog guarden Jeremy Lin igenom och lyfte Knicks till en slutspelsplats, men han drabbades av en knäskada innan slutspelet drog igång. Under matcherna mot Miami skadade även guarderna Iman Shumpert och Baron Davis också sina knän. För Davis väntas en lång rehabilitering då han fick knäskålen ur led, han missar sannolikt även nästa säsong. Man kan lugnt säga att det var ganska tunt bakåt i Knicks inför vad som visade sig bli säsongens sista match. Veteranen Mike Bibby startade i sista matchen.

Lebron James i Miami har tidigare under säsongen uttryckt sin beundran för Phoenix Suns point guard Steve Nash, som blir free agent i sommar. Jag kan inte tänka mig annat än att även New York kommer ge sig in i matchen för att få Nash signatur på ett kontrakt efter säsongen. För om det är något lag som behöver en riktigt bra point guard så är det New York Knicks med sin stjärnspäckade offensiv. Om Jeremy Lin kunde ge laget ett sådant lyft tänk då vad Nash skulle kunna uträtta.

Vårstädning

Oklahoma City Thunder och San Antonio Spurs har inlett slutspelet starkt och får nu några dagars välförtjänt vila medan de andra lagen avslutar sina förstarundor så att vi kan gå vidare. 4-0 kallas för en sweep och nu förtjänar två slutspelsslag en sopkvast i betyg. Men noll matcher vunna i slutspelet kan upplevas väldigt olika för två lag. 

Ett av dem är ett ungt lag som inte varit i slutspelet på något år - de är stolta över att ha nått fram och berikade av erfarenheten. De andra är fjolårsmästarna - de första i sitt slag att åka ur slutspelet i första rundan sedan Miami Heat gjorde det för fem år sedan.

 Tim Duncan markerar för Paul Millsap att här är resan slut för din del. Unga Utah Jazz har högt lönetak att plocka från nästa säsong. Får de in en till spelare av hög kvalitet så blir de farliga kommande säsonger.

Att Spurs lämnade över en sopkvast till Utah Jazz var kanske inte någon större överraskning sett till hur lagen presterat under säsongen. Där Spurs dominerade i Western conference var det länge ovisst om Utah ens skulle ta sig till slutspelet.

 Serge Ibaka säger nej till Dirk Nowitzki. Dallas förlorade många av sina spelare inför detta år och nyförvärvet Lamar Odom var ett sådant dunderfiasko att han inte ens bytte om under slutspelet.

Häpnadsväckande är dock att regerande mästarna Dallas Mavericks inte lyckades vinna en enda match mot unga pigga Oklahoma. I en repris från förra årets western conference final kom Dallas snubblande nära i två av matcherna men det blev inga segrar alls för i årets slutspel. 
----
Jag rivstartar den här bloggen genom att dyka rakt in i play-off bevakningen. Fortsätt följ utvecklingen här på NBA-Sverige!