En coachseger

"I'm seeing a little bit of unconfidence, a little hesitation. It's not supposed to be easy. Every round gets tougher. Penetrate hard. Good passes. Shoot with confidence. I want some nasty!"

Och det fick han. Spurs spelade riktigt dåligt. 17 turnovers. Underläge med 9 poäng inför fjärde. Vändningar har man sett förut. Men det var kul att via NBA wired höra ovanstående pep-talk och se hur de vinstvana Spurs spelarna bet ihop och fick jobbet gjort i fjärde.

Manu Ginobili har inte varit bra i slutspelet. Han har glänst till någon match här och där, men inatt efter coach Pops timeout så exploderade Manu och låg bakom vändningen. I slutänden så måste man säga att OKC inte förtjänade att ligga så nära som 101-98 visar. De hade tur och satte tre treor i följd sista minuten.

Spurs spelade riktigt uselt, men vann iallafall komfortabelt.
19 raka segrar är ett klubbrekord.

Indiana Pacers tackar för sig

Pacers är östblocket Oklahoma. De är unga och kommer bli bättre för varje säsong om de lyckas hålla ihop laget och visst känns det som de kommer känna sig nöjda med säsongen när besvikelsen över att ha åkt ut lagt sig.

Nu snackas det om hur Indiana har väckt besten Miami Heat då Wade och James spelat kanonbra sista tre matcherna. Men jag vet inte vad jag tänker om det där, jag anar en divarivalitet mellan de två som är svår att sätta fingret på. Båda kan tänka sig att passa bollen till varandra, det är inte Russell Westbrook som kör point guard här.
Exempelvis var det ett ögonblick i game 5 där de kom två mot en Wade assisterade James med en riktigt fin pass. James firar, på sitt mest irriterande vis, med att vända Wade ryggen och elda på fansen. Det är en buzzerbeater, så det blir quarterpaus direkt därefter. Wade går förbi James utan att ge honom så mycket som ens en blick. (syns ej i detta sammandrag)

Avdelning överanalys?
Eller kommer Miami bli lidande av att inte ha en solklar ledare framöver?

Vilken vändning

San Antonio Spurs @ Clippers game 3

Hemmalaget exploderar ur startblocken. Spurs får foulproblem, de missar skott, Clippers missar inget och spelar kvävande försvar. Griffin dunkar en snygg alley oop. "Lob city" är på tårna när Mo Williams stänger första quartern med en trea till 33-11. Lågmälde coach Gregg Popovich sammanfattar. De spelade bra, vi behöver göra fler poäng.

Jag fräser lite, vrider mig i stolen. Det är så tråkigt när matcher avgörs så tidigt.
Spolar lite i min videofil - jag har varit borta några dagar så jag har sett G2 och G3 i den här serien i stöten nu. I andra går det lite bättre för San Antonio och skär ner ledningen lite grann. En "hack" (avsiktlig foul) på DeAndre Jordan, som missar båda, ger ett extra anfall. En stökig situation med försök till ytterligare en hack orsakar en till Clippers miss. Små saker. Spurs hänger kvar, nere med nio i halvtid.

Sen i tredje så är steken helt vänd. Clippers missar allt. Spurs är heta och vinner tredje med 26-8, en quarter där Clippers inte gör poäng på över åtta minuter. Clippers är inte Spurs, Clippers reser sig inte.
Detta är första gången jag verkligen ser "hack" strategin skörda frukt. Reggie Evans och DeAndre Jordan fick se reducerade minuter efter att gång efter annan tvingats fram på strafflinjen bara för att missa. Spurs tillät aldrig Clippers hitta en rytm i sina comeback försök.

Tim Duncan blockar Blake Griffin så löjligt rent. Griffin var het, i en quarter, men fick därefter det tufft att nå ringen. Han behöver jobba på sitt skott så kan han bli en legitim stjärnspelare.

Det kommer aldrig synas i ett "box score" där slutsiffrorna läser ordinära 96-86. Men detta är en av de mest imponerande upphämtningarna jag någonsin sett - på bortaplan - i ett slutspel.
Det frågas i media hur Spurs ska kunna stoppa Oklahoma.
Jag har själv hållit dem som förhandsfavorit sedan försäsongen.
Men nu börjar jag fundera över hur Oklahoma ska stoppa Spurs.

Hårda tider

Precis just sitter jag i ett dödsgrepp.
Nej, jag är inte tillfångatagen av en ond framtidsarmé med händer hårda som stål, utan jag ska vänta med att se nattens matcher till klockan 16:00 i eftermiddag.
Jag är ganska van vid det här laget att se matcher i efterhand då jag inte haft kapital nog för att köpa ett ligapass hos NBA som tillåter en att se matcherna live. Drömmen är en Ipad + detta pass, vilket skulle göra sängtittandet mitt i natten till en barnlek men för tillfället får det bli att se matcherna på morgonen efter. Men bara det är en svårighet, om man nu som mig inte vill veta resultaten innan.

Internet har gjort underverk för basketintresserade för att jämföra med 15 år sedan. På den tiden var VHS-band med inspelade matcher från den tyska sportkanalen DSF hårdvaluta och cirkulerade bland mig och mina basketintresserade vänner likt en joint bland europiska backpackers i Australien.
Enda sättet att snabbt se resultat från matcher var att använda sig av Text-Tv då det sällan fanns uppdaterade NBA-tabeller i dagstidningen eller invänta veckoprogrammet NBA-Action som vad jag minns sändes på Tv3? Kan även hoppat över till Tv4 efter några år, men sändes då på en okristlig tid som 02:35 eller liknande.

Drei punkte rosslade de tyska sportkommentatorerna när Detlef Schrempf avlossade från distans.

I alla fall.
Det var en kamp för att få reda på matchresultat och ännu svårare att få se hela matcher, något man verkligen  inte behöver bekymra sig om idag. Jag följer NBA och olika spelare på Twitter, Instagram och Facebook och jag har gjort misstaget med att som ren vanesak kasta ett getöga på något av detta en morgon då det varit match under natten många gånger nu. Direkt kastas resultat rakt i ansiktet på mig och högtidsstunden med basketmatch till frukost tappar lite av sin charm.
Speciellt nu i slutspelet då varje match tenderar till att avgöras i sista sekunderna.

Så nu sitter jag här och försöker blockera alla sociala medier eller virtuella platser där resultat kan visas och har cirka 6 timmar kvar innan jag ska se matcherna tillsammans med ett Miamai-fan.
Hårda tider. 

Clippers haltar vidare

Som Spurs supporter har jag spenderat hela säsongen med djup respekt för Memphis Grizzlies. Jag trodde att deras serie mot Clippers skulle bli en sweep eller åtminstone en säker seger. Nu blev det inte alls så och i år är det Memphis som får försöka sig på bortförklaringar.

Spurs-Clippers western conference semi finals

Jag tror Spurs vinner serien ganska enkelt. Möjligtvis kan de hicka en eller två gånger. Men med tanke på  all energi Clippers fått ödsla för att nå hit jämfört med Spurs så tror jag de får det mycket jobbigt. Chris Paul har problem med höften och nåt finger, Griffin gjorde illa knäet, Butler spelar med en bruten hand. De är okej, men har tagit stryk.

Chris Paul mot Tony Parker. Det blir en härlig guardduell. Paul är den bättre spelaren, Spurs strategi är att med hjälp av ett hundratal screens köra slut på Paul i försvar så att han inte orkar spela anfall, en väl inarbetad taktik.

Känslan är att Clippers är nöjda nu. Tillfreds med att ha vunnit en playoff runda. Men Chris Paul är inte nöjd, han hatar att förlora och är en tillräckligt stark ledare för att få med sig hela laget. Han kommer få sina lagkamrater att springa på sina benpipor om så krävs. Men jag har starka tvivel att det kommer hjälpa dem.

San Antonio kommer ha vilat åtta dagar och har dragits med noll och inga skador.
De har haft en tillräckligt bra trupp för att kunna vila nyckelspelare under hela säsongen.
Spurs har en rotation på 11-12 spelare som kommer att spela 10 minuter+.
Jag har personligen aldrig sett ett lag som är så genomgående jämnbra som dessa spelare i San Antonio.
Och jag har definitivt aldrig sett ett lag matchas på det här sättet mitt i ett brinnande slutspel.

Vad sägs om en andrafemma med Manu Ginobili, Gary Neal, Stephen Jackson, Tiago Splitter och Matt Bonner? Svårscoutat är bara förnamnet.

Tony Parker, Cory Joseph och Tim Duncan har kul på bänken, på planen jobbar under tiden ligans bästa 2nd unit vidare.

Spurs har inte Clippers toppar, men är solida som en hel bergskedja.

Konsten att tala

Det är alltid roligt med inlevelse hos sportkommentatorer. När de verkligen släppar spärrarna och skriker ut hur härligt något är eller hur galen en dunk kan vara. För mig är det lite därför dom finns där. Visst, jag vill ju även höra analyser, statistik och andra intressanta vinklar om spelare och matcher men samtidigt finns det sällan saker som slår en riktigt bra kommenterad matchhändelse.

Men så finns ju Jeff Van Gundy.

Tidigare coach och numera expert för ESPN, som även ibland känns som en lovande komiker. För Jeff är rolig.

I senaste matchen mellan Memphis Grizzlies och Los Angeles Clippers analyserade han lite snabbt Clippers. Hur ett lag i så många år kunde vara så dåligt? Han kunde inte förstå det, utan gick på om att någon gång under så många år så borde ju laget i alla fall snubblat över framgång. 

Jeff Van Gundy

Det har kanske blivit hans signum nu. Att vara rolig och elak, eller ”vass”, som någon från kniv-söder skulle säga.

Jag började ”youtuba” efter lite härliga utläggningar från Van Gundy och kom snabbt över denna, där han går på om så kallad ”flopping” det vill säga när spelare överdriver en knuff eller liknande. I fotbollens värld är ju detta vardagsmat och något man antagligen lär sig vid mellanmålet i fotbollsskolan, men i basket är detta en ganska ny företeelse. Eller i alla fall har det kanske börjat öka, något Jeff pratar lite om här:

Jeff Van Gundy har många fans och här drar några av dem igång en härlig hejaramsa i hans ära under ett avsnitt av Inside NBA.

Det finns väldigt många klipp över hans fyndiga och många gånger kloka ord, så gillar man är det bara att klicka sig vidare.

76ers gillar 1999

Senast NBA hade en avkortad säsong så gjorde New York Knicks ett överraskande slutspel. De nådde NBA finalen där de föll mot San Antonio, överraskningen? De var seedade som åttonde lag i öst och än idag det enda lag som nått finalen från den positionen.

Nu har vi återigen en kortare säsong och då tycks det vara vanligt att dra paralleller till senast det hände. Spurs vann slutspelet den gången, de har under hela säsongen fått dras med frågor om de är experter på korta säsonger. Det är naturligtvis svårt att vara något sådant. Precis lika svårt som det är att gå till final som #8 seed i eastern conference.

En positiv start av Philly och Andre Igoudala följdes av svagt spel. Boston kan ha glömt hur svårspelade Philadelphia kan vara, varningens finger är härmed höjt av Herr Beijer.

Många har avskrivit Philadelphia, de hade tur med det att Bulls drabbades av skador på Rose och Noah. Jag tycker Chicago borde haft mer att sätta emot iallafall. 76ers är vidare och är oskadda. Tidigt på säsongen hade Philadelphia mycket bra form och såg ut att segla bekvämt in i slutspelet. Detta kom dock av sig och till slut hängde slutspelsexistensen på en skör tråd.

Philadelphia (i år) vann 35 och förlorade 31
New York (1999) vann 27 och förlorade 23

Boston sneglar redan på vad Miami håller på med.
Inatt spelar de mot några andra killar.

Två rysare

Imorgon rullar slutspelet på i det östra blocket. I väst återstår game 7 mellan Memphis-Clippers och Lakers-Denver. Memphis har krupit tillbaka från 3-1 underläge och har nu chansen att slutföra mirakelvändningen på underbara FedEx forum framför sina egna fantastiska fans. Det är en fantastisk arena som jag själv hade äran att besöka i april.

Detta är nyckeln - få ut Jordan och Griffin till att göra saker de är riktigt dåliga på (allt annat än att dunka med andra ord)

Ärligt talat så trodde jag aldrig att Clippers skulle ha en chans mot massiva Memphis. Trodde att lob-city skulle vara helt avstängt när Marc Gasol och Zach Randolph försvarar. Men DeAndre Jordan och Blake Griffin har tagit sig in en hel del. Men nu är det ny match och Chris Paul och Blake Griffin har båda dragit på sig skador, jag har svårt att se hur de ska orka stå emot en sista gång. Memphis tar detta.

I Los Angeles tvingas lakers spela ytterligare en match mot Denver. En serie som jag trodde skulle vara avklarade sedan länge, Nuggets har också krupit sig tillbaka från 1-3 i matcher men tvingas spela sista matchen på bortaplan. Lakers har inte varit stabila i år och jag hade inte haft något emot att se dem åka ut i första rundan.

Andre Miller höll sina Nuggets vid liv i match fem. Bynum gav dem energi att överleva match sex. Men hur ska de orka stå emot i ett fullsatt Staples Center i en sjunde och avgörande match?

Denvers reservguard Andre Miller, och en av mina personliga favoritlirare, är en av två personer som är direkt ansvarig till att det den här serien lever efter sina hjältedåd i match fem - den andre är Lakers egen Andrew Bynum. Bynum sade på ett presskonferens inför match sex att “Closeout games are actually kind of easy,”och hällde i och med det en massa ny bensin i Nuggets tank. Lakers får tillbaka Metta World Peace från avstängning inatt men frågan är vad de kan förvänta sig av honom. Detta är Kobe Bryants natt - han var den ende Lakern som verkligen inte ville förlora match sex, allt kommer hänga på Bryant ikväll och jag tror han klarar pressen. Jag tror Lakers - men jag håller på Denver och Miller!

It's not easy being Blair

Spurs center DeJuan Blair är bred som ett hus. En lite för kort center som vilken kväll som helst kan ha fantastiska matcher. Nu har han dock det tufft att hålla sig kvar i rotationen - och det är inte första gången. Mot slutet av säsongen 2011 hade Blair startat alla matcher för Spurs när coach Gregg Popovich plötsligt valde att istället installera veteranen Antonio McDyess i startelvan - en position han stannade kvar på in i slutspelet medan Blair snällt fick börja på bänken.

The dancing bear verkar ha fastnat som smeknamn för Spurs #45. En udda center av ringa höjd men med desto bredare kropp. Han har snabba händer och är väldigt teknisk för sin storlek. Blair bidrar med energi och är en pest att hålla koll på under kriget om offensiva returer.

När Blair väl fick chansen mot Memphis i slutspelet så blev han uppäten av Marc Gasol och Zach Randolph och föll mot slutet av matchserien helt ur rotationen till förmån för Tiago Splitter. Efter Spurs fiasko förlust mot Memphis skickades Blair hem för sommarledigt med uppmaning från coachen att bli en man.

Det rapporterades att Blair dök upp i Ryssland med en helt annan figur, något som visade sig vara sant. Han hade slutat äta hamburgare och flyttat till ett annat land för att utveckla sig själv. Efter en kort sejour i Ryssland tog sig en 15 kg lättare Blair sig an sin tredje säsong i karriären med gott självförtroende, ivrigt påhejad av gapande lagkamrater. Men det visar sig att historien repeterar sig igen för Blair. Han startade alla matcher fram till sista två veckorna då istället nykomlingen Boris Diaw skolades in i förstagemman. Det finns en tydlig rotation etablerad där Diaw roterar med Matt Bonner och Duncan med Tiago Splitter.

Jag tänker att det måste kännas tufft att vara DeJuan Blair. Nu får han återigen äta skräpminuter i slutspelet efter att ha gjort grovjobbet hela säsongen. Men det kan ju även bero på att motståndarna Jazz har samma storleksövertag som Memphis hade ifjol - en matchning i just denna serie. Det blir vi varse när slutspelet rullar vidare.

Brooklyn

Nästa säsong flyttar New Jersey Nets till Brooklyn. En sån där mäktig och lite märklig händelse i sportvärlden, då ett helt lag förflyttas till ny hemmamark. Det finns mycket att skriva och fundera över när sånt här händer, men rent estetiskt önskar jag att jag höll på det "nya" Nets.

En av NBA´s mest attraktiva logotyp.

Delägaren i Nets, Jay-Z, har designat och skapat ett rejält intresse för uppkommande säsong, något man kan läsa lite om här. Enkel och snygg design som ska påminna om Brooklyns historia då man på 50-talet senast hade ett lag i en major leaugue och visst är det vrålsnyggt.

Jag anar en stor ökning av denna typ av hattdon inom en snar framtid. Kanske en utmanare till Yankees-kepsen?

Kevin!

Nu är det ett sånt tillfälle då man kan komma dragandes med gamla ordspråk som "gammal är äldst". Kevin Garnett fyller 36 år om 8 dagar.
36 år = 38,32 minuter, 28 poäng, 14 returer, 1 foul + några oviktiga blockar i nattens vinst mot Atlanta och nu väntar några dagar av vila innan Philadelphia står på menyn.

Kevin avslutade affärerna mot Hawks.

Det blev precis en sån nagelbitare som förväntades. Sista 2 minuterna spenderades av skrivande liggandes på golvet med celticskepsen i näven istället för på huvudet. Man kan diskutera sista sekundernas domslut då kanske Hawks skulle haft 2 kast istället för boll vid sidan, men det gick Bostons väg efter en svängig och underhållande drabbning.
I andra kvarten kom rycket av Boston som körde på med 16-0 för att ta kontroll, för att sedan kort därefter släppa in Atlanta i matchens igen. Det måste bli mer konsekvent om detta ska hålla längre än till andra rundan och framför allt måste Pierce kännas piggare, även om hans sista bidrag i försvaret med en livsviktig block visade prov på militärisk överlevnadsinstinkt.

Slutspelet lever för Boston. Ett Boston som kanske har "sista natten med gänget" denna säsong, så låt det bli en fantastisk natt!

Let´s go Celtics

Så, nu börjar det dra ihop sig till matchstart.

Nattens möte mellan Boston Celtics och Atlanta Hawks kommer blir en nagelbitare utan dess like och jag vet inte om jag har snus så det räcker för att hålla mig lugn. Även om Celtics leder med 3-2 i matcher känns detta lite som ett viktigt slag. Vinner Atlanta och plockar en sjunde och avgörande kommer det bli otroligt tufft, men jag tror och hoppas att Celtics fyra ess, Paul Pierce, Rajon Rondo, Ray Allen och Kevin Garnett kommer kliva ut på hemmaplan med nästa runda i sikte. För nu är det verkligen skarpt läge. Tid att visa samma styrka som i match 4 då man fullständigt krossade Hökarna och kopplade ett stadigt grepp om serien.

Ska det gamla Celtics, för dom är gamla nu, ta sig vidare måste man nog göra det i dagens match. En sjunde och avgörande kommer som sagt bli otroligt tufft mot ett hungrigt Atlanta som nu är laddat med en storspelande Horford.

Vad är då viktigt för att skicka hem Atlanta?

• Rondo. Basketgeni och kreatör som måste ta för sig lika mycket som i förra matchens fjärde kvart.
• Pierce. Haft två riktigt dåliga matcher den här serien och måste visa vägen. Stämmer inte skyttet måste knät hålla för att gå starkt mot korg.
• Garnett. Blev kallad ligans smutsigast spelare av Hawks delägare i veckan, så in och grisa nu. Plocka returerna, var en ledare och sätt dina skott.
• Allen. Skadad, men har visat att skyttet aldrig går ur. Viktiga skott och antagligen matchavgörande såna är det som gäller.
• Tempot. Håll nere turnovers och låt inte Atlanta springa för mycket.
• Bradley. Försvarsklippa och snabb som vinden. Ut och irritera, sno bollar och ta dom offensiva armbågarna med glädje när Hawks inte kommer förbi.

Kom igen nu. Jag vill skriva en glädjetext här i morgon.

/Henke

Pacers känner hettan

Det står nu klart att Indiana Pacers motståndare i östra konferensens semifinal blir Miami Heat. Miami, Miami, Miami - låt oss prata om Indiana istället. Mycket har hänt sedan förra året då man förvisso nådde slutspelet men förlorade med 4-1 i matcher mot Chicago Bulls.

Den unga kärnan med Roy Hibbert, Danny Granger och Darren Collison är kvar i laget. Den stora knallen var nyheten att free agent spelaren David West valde Indiana istället för att gå till ett på papperet bättre lag som Boston Celtics.
Sen lyckades Pacers även byta till sig den defensivt sunde kombo guarden George Hill från San Antonio Spurs. De gjorde detta på draftkvällen genom att byta bort sitt val i första rundan av draften (val nr 15: Kawhi Leonard gick istället till San Antonio).

En veteran och en etablerad ung spelare. Båda med playoff erfarenhet, precis vad Indiana saknade ifjol.

Pacers slutade trea i öst och lottades mot Orlando Magic som sågs som slutspelets munsbit efter att Dwight Howard drabbats av diskbråck och tvingats avsluta säsongen i förtid. Orlando lyckades stjäla första matchen från Indiana efter en totalkollaps av det unga laget i fjärde quartern. Men det var också den enda match Pacers släppte ifrån sig då de vann serien med 4-1. De var pressade även i match fyra som gick till övertid men Orlando gick bet där efter en stark upphämtning. Och med det skakade Indiana av sig apan de fått bakom ryggen efter inledningen i matchserien.

Kan Indiana göra någonting mot Miami Heat då? För mig skulle det absolut inte vara någon överraskning om den serien drar iväg bortåt 6-7 matcher. Matchningen Chris Bosh och Joel Anthony mot Danny Granger och David West är till Indianas fördel anser jag. Där Miami är något svaga är Indiana mycket starka. Men sett över hela laget så borde Miami vinna.

Al Horfords Atlanta Hawks reser sig på nio

11:e Januari 2012 - Al Horford skadar sin axel och missar resten av säsongen. Atlanta såg i tidigt ut som ett starkt lagbygge och det var nog många fans som misströstade när Horford dömdes ut för säsongen. Men så i fjärde matchen av slutspelet så gjorde han en oväntad comeback efter att läkarna mot Horfords förmodan gav honom klartecken för att spela. Atlanta var uträknade, men nu känns de mer som slutspelets Rocky Balboa.

Han är inte i form men har snittat strax över 30 minuter och gjort 15,5 poäng per match.
Vad Al Horford betyder för Atlanta i form av att bara snöra på sig skorna är inte mätbart i statistik.

Boston Celtics har Atlanta Hawks på repen i en tumultartad serie som osar slutspelsbasket. Ray Allen har haft problem med en stukad fot och Rajon Rando har avtjänat en match lång avstängning för att ha bröstat upp sig mot en domare. Det finns nerver hos Celtics - nerver jag inte trodde skulle visa sig hos ett rutinerat gäng som Boston ju är. Med tio sekunder på klockan i match fem lyckades Boston aldrig ens få iväg ett skott. Med Horford tillbaka så är det inte alls omöjligt, utan snarare sannolikt, att den här serien kommer att avgöras först i slutet av den sjunde matchen.

Men visst kommer Apollo Creed att överleva.
Rocky Balboa behövde inte vinna för att segra.

New York går på knäna

Miami Heat har gått vidare till andra rundan i NBA slutspelet. De slog inatt ut New York med 4-1 i matcher. Det var två stjärnspäckade lag som möttes men få hade tvivel på att det var just Miami Heat som skulle gå segrande ur bataljen.

Försvarsspecialisten Shane Battier stoppar New Yorks poängmaskin Carmelo Anthony.
Slutspelet rullar som väntat vidare för Miami Heat medan the Knicks får ladda om.

Carmelo Anthony, Amare Stoudemire och Tyson Chandler (som förra året var en nyckelspelare i mästarlaget Dallas) får ta en tidig semester. Under säsongen slog guarden Jeremy Lin igenom och lyfte Knicks till en slutspelsplats, men han drabbades av en knäskada innan slutspelet drog igång. Under matcherna mot Miami skadade även guarderna Iman Shumpert och Baron Davis också sina knän. För Davis väntas en lång rehabilitering då han fick knäskålen ur led, han missar sannolikt även nästa säsong. Man kan lugnt säga att det var ganska tunt bakåt i Knicks inför vad som visade sig bli säsongens sista match. Veteranen Mike Bibby startade i sista matchen.

Lebron James i Miami har tidigare under säsongen uttryckt sin beundran för Phoenix Suns point guard Steve Nash, som blir free agent i sommar. Jag kan inte tänka mig annat än att även New York kommer ge sig in i matchen för att få Nash signatur på ett kontrakt efter säsongen. För om det är något lag som behöver en riktigt bra point guard så är det New York Knicks med sin stjärnspäckade offensiv. Om Jeremy Lin kunde ge laget ett sådant lyft tänk då vad Nash skulle kunna uträtta.

Vårstädning

Oklahoma City Thunder och San Antonio Spurs har inlett slutspelet starkt och får nu några dagars välförtjänt vila medan de andra lagen avslutar sina förstarundor så att vi kan gå vidare. 4-0 kallas för en sweep och nu förtjänar två slutspelsslag en sopkvast i betyg. Men noll matcher vunna i slutspelet kan upplevas väldigt olika för två lag. 

Ett av dem är ett ungt lag som inte varit i slutspelet på något år - de är stolta över att ha nått fram och berikade av erfarenheten. De andra är fjolårsmästarna - de första i sitt slag att åka ur slutspelet i första rundan sedan Miami Heat gjorde det för fem år sedan.

 Tim Duncan markerar för Paul Millsap att här är resan slut för din del. Unga Utah Jazz har högt lönetak att plocka från nästa säsong. Får de in en till spelare av hög kvalitet så blir de farliga kommande säsonger.

Att Spurs lämnade över en sopkvast till Utah Jazz var kanske inte någon större överraskning sett till hur lagen presterat under säsongen. Där Spurs dominerade i Western conference var det länge ovisst om Utah ens skulle ta sig till slutspelet.

 Serge Ibaka säger nej till Dirk Nowitzki. Dallas förlorade många av sina spelare inför detta år och nyförvärvet Lamar Odom var ett sådant dunderfiasko att han inte ens bytte om under slutspelet.

Häpnadsväckande är dock att regerande mästarna Dallas Mavericks inte lyckades vinna en enda match mot unga pigga Oklahoma. I en repris från förra årets western conference final kom Dallas snubblande nära i två av matcherna men det blev inga segrar alls för i årets slutspel. 
----
Jag rivstartar den här bloggen genom att dyka rakt in i play-off bevakningen. Fortsätt följ utvecklingen här på NBA-Sverige!